DEBATTEN OM RÄTTSSÄKERHETEN

Toppjuristen: Så slår Skatteverket sönder liv och företag – ”Rättsvidrigt”

Advokaten Jan Thörnhammar slår larm om ett skattesystem där Skatteverket enligt honom allt oftare utgår från att företagare fuskar – och där förvaltningsdomstolarna litar blint på myndigheten. "Det är hemskt och ovärdigt ett land som Sverige", säger han till TN.

– "Hellre fria än fälla" är en grundläggande rättsprincip. Men nu håller det, framför allt på skattesidan, på att bli så att man hellre fäller än friar.

Det säger Jan Thörnhammar, advokat som ingår i Advokatsamfundets skatterättsgrupp. Han har drivit skatteprocesser sedan 1980-talet, på den tiden främst för restauranger runt om i landet men senare för allt större bolag. Efter flera vinster blev det dock svårare och svårare med åren att driva process mot Skatteverket.

– Jag tror att det har att göra med 90-talskrisen. Det var på något sätt då som om Skatteverket fick carte blanche och politikerna tänkte ”Nu är Sverige illa ute. Driv in så mycket pengar ni kan”. För efter 90-talskrisen blev det en attitydförändring som saknar motstycke.

”Rättsvidrigt ur ett rättssäkerhetsperspektiv”.

Han menar att det är problematiskt att Skatteverket använder presumtioner i skatteprocesser, vilket kortfattat innebär att Skatteverket utgår ifrån att du har haft vissa inkomster. Om det exempelvis finns en differens i bokföringen eller kassasystemet så är det upp till dig att bevisa varför och att det inte beror på oredovisade inkomster. I praktiken leder det alltså till en omvänd bevisbörda, där det är den som blir beskattad som måste bevisa sin oskuld.

– Det drabbar bland annat restauranger som har naturliga förluster, i form av svinn, till exempel vid övertappning i baren, spill vid hantering eller liknande. Men motsvarande differensen uppkommer, av helt naturliga skäl, i en rad olika branscher.

– Alltså om det finns differenser, så antar Skatteverket att du har tagit pengarna själv, vilket blir en form av skönstaxering via presumtion. Jag menar att en beskattning som bygger på presumtioner är rättsvidrigt ur ett rättssäkerhetsperspektiv.

Vann mot staten i Europadomstolen

Jan Thörnhammar har drivit flera fall och vunnit mot staten Sverige i Europadomstolen. Ett av de mer uppmärksammade var det så kallade fallet Rousk. Hösten 2003 stormade Kronofogdens tjänstemän in i makarna Rousks villa i västra Stockholm och de blev avhysta från sin bostad. Allt på grund av en skatteskuld. IT-företagaren Jim Rousk var sjuk och hade kommit efter med deklarationen och blev skönstaxerad. Kvarskatten överlämnades till Kronofogdemyndigheten (KFM) för indrivning. Kort därefter beslutade KFM att utmäta bostaden, vilket meddelades via vanlig post.

Makarna Rousk var inte hemma och brevet blev liggande i brevlådan. Jim Rousk fick besked om myndighetens försäljning när det nästan var för sent. Han agerade för att stoppa försäljningen genom att överklaga och ansöka om anstånd med betalningen hos Skatteverket.

Efter några turer fram och tillbaka beviljades ett anstånd med betalningen. Men meddelandet nådde inte Kronofogden i tid och villan såldes till ett, enligt makarna Rousk, alldeles för lågt pris. I verkligheten kvarstod en skuld på 6 790 kr. Paret överklagade försäljningen och vägrade att flytta men blev vräkta innan saken prövades i domstol. Han klagade till Europadomstolen och Jan Thörnhammar blev Jim Rousks ombud. Europadomstolen slog fast att indrivningsåtgärden inte stod i proportion till konsekvenserna för Jim Rousk. Sverige fälldes för brott mot egendomsskyddet i Europakonventionen. Hur staten kunde försvara en så drastisk åtgärd som att vräka en familj för en skuld på 6 790 kr var alltså obegripligt, konstaterar Jan Thörnhammar.

– Fallet Rousk är ett typexempel på oproportionerliga indrivningsåtgärder. Han var sjuk och hade inte varit i sin bostad under en längre tid och kunde därför inte deklarera i tid. Samma dag som de vräkte honom så fick han anstånd. Det är hemskt.

”Systemet har en fiskal slagsida”.

Jan Thörnhammar menar att staten synes sakna förståelse för att skatteprocesser kan leda till personliga tragedier.

– Det är hemskt och ovärdigt ett land som Sverige. Vi är ett högskatteland och har kollektiva rättigheter, men de individuella rättigheterna får man bara genom att processa i Europadomstolen i Strasbourg.

– Systemet har en fiskal slagsida. Det är inte rimligt att man ska behöva driva sin sak i Europadomstolen för att få sina mänskliga rättigheter i Sverige. Det är ju inte klokt. Vi som ofta slår oss själva för bröstet och kritiserar gärna andra länder och så har vi ett sådant grymt system på skatteområdet.

Sex av tio advokater sågar skatteprocesserna

Över 60 procent av de advokater som arbetar med skattemål anser att processen fungerar dåligt vid förvaltningsdomstolarna. Detta enligt en undersökning som Stiftelsen Rättvis skatteprocess har gjort tillsammans med Advokatsamfundet. 2018 gjordes samma undersökning med i princip samma resultat. Resultaten går att jämföra med advokater som processar i andra mål, där är motsvarande andel 15 procent.

Resultatet visar att rättssäkerheten är urholkad, konstaterar Jan Thörnhammar.

– I takt med tiden har det blivit sämre och presumtionsbeskattningen är bara ett exempel.

– Skatteverket ska inte ha framgång utifrån ett antagande att någon exempelvis har fuskat, som själv tvingas att bevisa att så inte har skett.

”Det är mycket enklare att ge Skatteverket rätt”.

Advokatsamfundet skickade 2021 in en hemställan till Justitiedepartementet med flera förslag på hur processerna kan bli mer rättssäkra.

– Men ingenting har ändrats. Det är som om politikerna är oroliga för att bli av med skatteintäkter om systemet reformeras. Man sitter liksom fast i en situation där Skatteverket fortsätter att driva in pengar.

Jan Thörnhammar menar att systemet har slagsida till Skatteverkets fördel och kritiserar även att den enskilde sällan eller aldrig får ersättning för sina ombudskostnader även om man, mot förmodan, skulle vinna.

– Vi skulle behöva reformera skatteprocessen och gärna utifrån civilprocessen då det finns ett större förtroende för de allmänna domstolarna. Jag vet att förvaltningsdomstolarna kan om de vill. Det visar sig i andra mål som innefattar bevisfrågor då det görs korrekta avvägningar.

– Men utan tvekan så tror jag att man inom förvaltningsrätten har nytta av att döma i fiskal riktning. Det är mycket enklare att ge Skatteverket rätt än att drabbas av någonting negativt för att man ger den enskilde rätt.

Hur skulle den enskilde kunna drabbas negativt?

– Den egna karriären. Man är anställd av staten och det är staten som avlönar en. Skatteverket är en expertmyndighet men de har ju också dubbla roller, vilket man inte får glömma bort när de utreder, beslutar och debiterar samt lämnar till indrivning. Därefter blir Skatteverket motpart i processen.

– Och det ligger i sakens natur att man då ogärna ändrar det egna beslutet. Hur övertygad man än blir så håller man fast vid det. Och det är ju när domstolen kommer in i bilden, som just utifrån Skatteverkets partsställning inte borde få lita på Skatteverket på det sätt som de gör.

”Det är hemskt, och så får det ju inte gå till”.

Under förra året uppmärksammades att Skatteverket krävde affärsmannen Ola Nordquist på 125 procent skatt. Ärendet blev än mer uppmärksammat när det framkom att 89 av Skatteverkets anställda tittat i Ola Nordquists akter och generaldirektören och två andra chefer utreds fortfarande för brott mot tystnadsplikten efter att de röjt personuppgifter om Ola Nordquist på sin hemsida. Dessutom framkom att Skatteverket har en hemlig grupp, AISS-gruppen, som enligt styrdokument haft till uppgift att ta sikte på ” helt laglig skatteplanering”.

– Vi ser ofta att Skatteverket driver processer mot enskilda för att få ett prejudikat. Det är hemskt, och så får det ju inte gå till.

– Det är oanständigt. Det är få enskilda som har råd och muskler att driva sin sak. Skatteverket har förvisso en objektivitetsplikt men när betydande skattebelopp står på spel drivs inte saken rent objektivt.

Han menar att principen om equality of arms, vilket innebär att alla parter i en rättegång ska ha lika möjligheter och resurser att presentera sin sak, i syfte att garantera en rättvis process, inte följs när det gäller skatteprocesser. Skatteverket har många skattejurister som kan samarbeta med varandra och det blir väldigt dyrt för den enskilde att hitta likvärdiga advokater.

– Man får inte glömma bort att det är enskilda individer som drabbas. Det är många som är beroende av sin inkomst för att klara familjens levnadskostnader som plötsligt angrips för att Skatteverket anser att de ”fuskat”.

– Jag sitter just nu och hjälper en kollega med ett ärende som pågått sedan 2018. Det handlar om en försäljning av elektroniska tjänster och en uppkommen momsfråga.

Påverkar investeringsklimatet negativt

Processen har pågått under fem år och därmed satt stopp för verksamheten – men nu efter fem år har Skatteverket plötsligt ändrat sig och undanröjt beslutet.

– Betänk vilken press den enskilde utsätts för som under många år svävar i okunnighet om utgången i en process som kan komma att äventyra hela familjens existens med livslånga ekonomiska konsekvenser.

Skatteverkets framfarter har nu gått så långt att det till och med skapar negativa konsekvenser för det svenska investeringsklimatet, menar han.

– Företag som investerar i Sverige, har ett givet fokus på investeringen och det affärsmässiga gångbara. De har inte tid, lust eller ork att ägna sig åt frågor från Skatteverket som upplevs som en funktion av att verket ogillar verksamheten.

Jan Thörnhammar menar att många skattejurister slutar som ombud i skatteprocesser.

– Många menar att det inte är någon mening och så allvarligt är det. Min uppfattning är att förvaltningsdomstolarna inte gör sitt jobb och litar allt för mycket på vad Skatteverket påstår.

– Och många beviskrav hängs upp på att det mycket sannolikt förhåller sig på ett visst sätt. Begreppet mycket sannolikt kan möjligen räcka för ett anhållande i straffprocessen men för ett brott krävs det styrkta förhållanden, det vill säga ställt utom allt rimligt tvivel.

”George Orwell har vänt sig många gånger i graven”.

Under de senaste åren har den organiserade brottsligheten spritt sig. För att motverka utvecklingen har politiken satsat på hårdare tag och skärpta straff. Ett steg i detta är en uppluckrad sekretess mellan olika myndigheter.

– George Orwell, som skrev boken 1984, har bildligt talat vänt sig många gånger i graven. En uppluckrad sekretess leder möjligen till ett ökat samarbete mellan olika myndigheter men det är problematiskt med uppgifter som valsar runt hos olika myndigheter och som ofta blir svåra att korrigera för den enskilde som inte vet var de finns.

Givetvis måste en organiserad brottslighet bekämpas men principen om proportionalitet måste hela tiden beaktas, och det innebär att åtgärder inte ska gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Olika intressen ska vägas mot varandra och i en avvägning mellan vad den enskilde är beredd att ge upp i integritetshänseende för ett säkrare samhälle är inte en enkel fråga, menar Jan Thörnhammar.

– Som en myndighet kan ju Skatteverket också säga att de inte kommenterar egna ärenden. Och det blir väldigt svårt när de gömmer sig bakom det.

– Vi får inte ens prata om principerna, då blir det ju svårt att ha en dialog tycker jag.

TN har försökt nå företrädare för förvaltningsrätten, som inte har återkommit.