HOTEN MOT SKOGSBRUKET

De letar efter rödlistade arter – ”Borde ha koll på sin egen skog”

Lars Bohlin och Bertil Svensson är aktiva i skogsgruppen i Västmanland, en del av Naturskyddsföreningen. Tillsammans letar de efter arter i skogen som kan stoppa skogsägares planer på avverkningar. "Vi förespråkar alternativa metoder till kalhyggesbruk", säger Bertil Svensson till TN.

Om du som skogsägare vill avverka skog finns det en rad arter som du måste ta hänsyn till och som kan förbjuda dig från att fullfölja dina planer, enligt Artskyddsförordningen.

Skyddsvärda arter i skogen inkluderar rödlistade arter som är hotade, fridlysta arter som är skyddade enligt lag, samt signalarter som tyder på höga naturvärden. Exempel är hackspettar, fladdermöss, rödlistade svampar och lavar som ullticka, samt särskilt gamla träd och ängsmarker med höga naturvärden. Dessa arter är ofta beroende av kontinuitetsskogar, skogar som aldrig blivit avverkade.

För att skyddsvärda arter inte ska försvinna från en viss plats engagerar sig människor i hela Sverige för att leta efter dem.

Två av dem är Lars Bohlin och Bertil Svensson, som är aktiva i skogsgruppen i Västmanland, en del av Naturskyddsföreningen. Bakgrunden till deras engagemang är att de är oroliga för att skogsägare inte tar sitt ansvar och avverkar skog med skyddsvärda arter och höga naturvärden.

– Det är de skogarna där det finns en stor mångfald som vi inventerar. Och som skogsbrukarna egentligen också ska ha koll på att inventera och ta hänsyn till när de vill avverka. Skogar med stor mångfald är relativt få, den stora andelen skogar inventerar vi inte, säger Bertil Svensson till Tidningen Näringslivet.

”De skickar ofta in avverkningsanmälningar som är helt tomma”

Om de hittar skyddsvärda arter registreras de i Artportalen, ett system för inrapportering och sökning av artobservationer i Sverige. De kontaktar ofta även de berörda skogsägarna, säger Bertil Svensson.

– När det gäller privata skogsägare så vill vi gärna ha en direkt dialog om att ta hänsyn och att det finns alternativa skogsbruksmetoder i stället för kalhyggesbruk. När det gäller större företag då förväntar vi oss att de ska ha kunskapen och ska inventera själva och ta hänsyn, men det sker allt för sällan.

Kraftigt ökat antal anmälningar

Antalet personer som letar efter fridlysta arter verkar ha tilltagit markant de senaste åren, i alla fall om man ser till inrapporterad statistik i Artportalen.

Till exempel har antalet anmälningar om individer av tretåiga hackspettar ökat från 4 743 2022 till 10 159 2024, och antalet individer av orkidén knärot har ökat från 226 250 till 553 691.

Tidigare hade Skogsstyrelsen ett uppdrag att hålla koll på arter som behövde skyddas, men numera är det skogsägarens ansvar.

Under 2024 fick Skogsstyrelsen in 57 303 avverkningsanmälningar, varav 745 fick någon typ av förbud eller förelägganden om miljöhänsyn, enligt Skogsstyrelsens årsredovisning.

Bertil Svensson menar att skogsägarna inte tar sitt ansvar i tillräckligt stor utsträckning.

– De skickar ofta in avverkningsanmälningar som är helt tomma, det står ingenting om att de ska ta hänsyn alls. Och om då ingen har klagat inom sex veckor och Skogsstyrelsen inte gör något, då har de rätt att avverka trots att det kan finnas mycket som behöver skyddas i deras område, säger han och fortsätter:

– De borde ha koll på sin egen skog. Egentligen borde inte vi behöva vara där.

Ett annat perspektiv är att familjeägda skogsbruk ofta drabbas väldigt hårt när de blir förbjudna från att avverka. Hur ser ni på det?

– Det borde finnas enklare regler för att man ska få ersättning om hela skogen behöver skyddas. Vi förespråkar ju också alternativa metoder till kalhyggesbruk. Om man i stället för att röja och gallra en massa små träd hugger stora träd, som man förhoppningsvis har lyckats få bra kvalitet på, så att det kan användas i snickeriindustri och finsnickeri, så kan man få mer betalt, säger Bertil Svensson, och fortsätter:

– Vi behöver ställa om både konsumtionen och skogsindustrin, idag går cirka 80 procent av avverkningarna till biobränsle och andra kortlivade varor som papper och kartong. Då är kallhyggesbruk bekvämt. Med mer produktion av högförädlade trävaror som behöver kvalitetsvirke, så blir det mer fördelaktigt med naturnära hyggesfria metoder.

När ni pratar med skogsnäringen, hur ser den dialogen ut?

– Det är ganska varierande. Många är intresserade av att ha en fin skog som är fin att vara i där det finns svamp och bär och så vidare. Medan andra har ett stort fokus på ekonomin. Och där de då är övertygade att det är kalhyggesbruk som gäller om man ska få ekonomi i sitt skogsbruk, medan vi tror att det finns stora fördelar för många att ändra om skogsbruket till ett mer naturnära hyggesfritt skogsbruk, avslutar Bertil Svensson.