DEN AKUTA ELKRISEN

”Både plånboken och planeten drabbas av elbristen”

Rekordhöga elpriser gräver redan ett hål i mångas ekonomi, men på sikt är problemen betydligt större än så. Det menar Erik Hultgren.

När jag nyligen träffade vd:n för ett större tillverkningsföretag i Skåne berättade han att de under det senaste året ägnat nästan alla ledningsmöten åt framförallt två frågor, pandemin och hållbarheten. Sedan början av sommaren har pandemin allt mer försvunnit. Nu pratar de hållbarhet, hållbarhet och hållbarhet.

De flesta som träffar många företagare i sin vardag känner nog igen sig i denna bild. Miljö och klimat har länge varit en av de frågor som företagen hanterar, men under de senaste åren har något hänt. Parisavtal, nya åtaganden från världens länder och förändringar hos konsumenterna har skjutit upp hållbarheten som en av de absolut viktigaste frågorna för nästan alla typer av företag, stora som små.

När denna text skrivs rapporteras det åter om nya prisrekord på elen, över fyra kronor per kilowatt. Lägg till energiskatter, moms och elnätsavgifter så landar notan en bra bit över sex kronor. I sådana tider är det kanske naturligt att fler tänker på sin egen plånbok än på vad elpriserna betyder för företagen, eller klimatet. Låga elpriser har länge varit en svensk konkurrensfördel, och i takt med att frågor om klimat och miljö får allt större betydelse blir billig och pålitlig el allt viktigare. Inte bara för jobben.

Det är inte bara våra bilar som ska drivas med el i framtiden, det är det mesta; stora industrier, arbetsfordon, maskiner, med mera.

Alla som har köpt en elbil vet nog vad det handlar om. Med elpriser över sex kronor är många bensin- och dieselbilar billigare att köra, trots dyra bränslepriser. Även om sådana pristoppar hittills är ovanliga, skapar de oro kring hur mycket man egentligen tjänar på att köpa en elbil. Det är trots allt en dyr investering.

Exakt samma utmaning och oro finns ute i näringslivet. För det är inte bara våra bilar som ska drivas med el i framtiden, det är det mesta; stora industrier, arbetsfordon, maskiner, med mera. När vi försöker ersätta fossila bränslen med något annat är svaret nästan alltid el. Det skapar stora utmaningar framöver. Inom bara 20-30 år kommer vi troligen behöva använda mer än dubbelt så mycket el som i dag.

För att nå dit krävs inte bara att vi bygger ut elproduktionen kraftigt, utan även att vi har elkraft som är pålitlig och producerar el precis när den behövs. Vind- och solkraft kommer säkerligen vara en del av lösningen, men bara en del. För att förlita sig på vädrets makter är vanskligt. Betydligt mer vanskligt än vad många tror.

Debatten kan inte bara handla om att bygga nya kraftverk, utan om att bygga produktion som både går att planera och reglera.

Jag är nog inte den enda som levt i villfarelsen att Sverige är ett stort land där vädret jämnar ut sig. Blåser det lite på en plats blåser det mer någon annanstans. Men väderfenomen rör sig över stora ytor. Ibland blåser det jättemycket i hela norra Europa, ibland inte alls. Det händer att den svenska vindkraften producerar mer än 8 000 MWh el, för att några dagar senare bara producera några hundra. Svängningarna kan vara enorma, och snabba. Dessutom helt omöjliga att styra eller planera.

Debatten om elförsörjningen kan därför inte bara handla om att bygga nya kraftverk, utan om att bygga produktion som både går att planera och reglera. I dag gör vi tvärtom. Fungerande kärnkraftverk läggs ned, samtidigt som väderberoende vindkraft byggs ut. Många företag oroar sig över att elen inte kommer räcka till för deras investeringar.

Och många oroar sig för vad det gör med företagets konkurrenskraft men många, nästan hälften, säger att det också sätter käppar i hjulet för deras miljöarbete. Det är inte bara jobben och plånboken som står på spel om vi inte får ordning på elbristen, utan även vårt bidrag till att rädda planeten.

Om krönikören

Erik Hultgren är näringspolitisk rådgivare på Svenskt Näringsliv.