DEN SVENSKA KONJUNKTUREN

”Släpp loss företagens tillväxtkraft”

Både hushållen och företagen drar ned i tider av ekonomisk oro. Men det finns ljusglimtar, inflationen kan vara på väg ned och det kan gå snabbt i så fall, skriver Sven-Olov Daunfeldt och pekar på de viktigaste reformerna att ta tag i när det börjar vända.

Det är många mörka moln på himlen just nu. Sverige är inne i en lågkonjunktur. Och det är fortfarande osäkert hur djup och långvarig den kommer att bli. Den underliggande inflationen (exklusive elpriser) är högre än förväntat och biter sig fast på höga nivåer.

Hushållen är samtidigt rekorddeppiga. Och de har goda skäl att vara det. De måste betala mer för att värma upp sina bostäder. De åker till mataffären och möts av högre priser. Och när de behöver tanka bilen för att kunna köra barnen till olika aktiviteter så får de betala högre priser på drivmedel.

Det är inte bara hushållen som deppar. Även landets företagare blir alltmer pessimistiska.

Många hushåll är också högt belånade och räntekänsliga. Samtidigt som deras bostäder faller i värde, så ökar deras räntekostnader när Riksbanken bekämpar inflationen med återkommande räntehöjningar.

Konsekvensen är att hushållens köpkraft minskar, vilket påverkar den inhemska konsumtionen negativt. Vi köper färre saker, vi väljer billigare alternativ, vi tar med matlåda till jobbet i stället för att gå på restaurang och vi drar ned värmen i våra bostäder.

Den här utvecklingen är bekymmersam eftersom den inhemska konsumtionen är den viktigaste delen i vår BNP-utveckling. Det finns bedömare som menar att BNP i Sverige kan falla med så mycket som 2 procent i år.

Ekonomi är i hög utsträckning psykologi.

Och det är inte bara hushållen som deppar. Även landets företagare blir alltmer pessimistiska. I vår senaste företagarenkät anger 31 procent att de överväger att varsla personal inom de kommande sex månaderna. I besöksnäringen har andelen företag som funderar på att varsla ökat från 30 procent till 43 procent.

Ekonomi är i hög utsträckning psykologi. Om varselplanerna realiseras kommer hushållen att bli ännu mer deppiga, vilket leder till att de drar ned på konsumtionen ännu mer. Risken är att vi hamnar i en nedåtgående spiral som innebär att lågkonjunkturen både blir djupare och mer långvarig.

Men det finns en ljusglimt i det mörka molntäcket som många inte ser, eller väljer att inte se. Det troliga är nämligen att inflationen har toppat i december och snabbt är på väg ned. Nästan unisont prognosticerar konjunkturbedömare att inflationen kommer att nå Riksbankens inflationsmål på 2 procent i närtid. Flera gör bedömningen att det kan ske redan under hösten i år.

Om inflationen är på väg ned kan politikerna bli mer offensiva till höstbudgeten. Möjligheten finns då att genomföra reformer som på lång sikt ökar vår tillväxt och som stärker vår konkurrenskraft. Och det behövs. Sverige har nämligen haft en sämre produktivitetsutveckling än våra viktigaste konkurrentländer sedan 2007.

Det troliga är att inflationen har toppat i december och snabbt är på väg ned.

För det första så behöver vi reformer som leder till att fler i arbetsför ålder blir självförsörjande. Borträknat studenter så har vi 1,3 miljoner personer i arbetsför ålder som inte kan försörja sig genom arbete. Reformer som ökar drivkrafterna att arbeta och som sänker arbetskraftskostnaden när företagen anställer långtidsarbetslösa behöver genomföras. Om fler är med och bidrar genom eget arbete kan tillväxthämmande skatter på arbete, kapital och företagande sänkas utan att de samlade skatteintäkterna minskar. Det är dags att bryta bidragslinjen och återupprätta arbetslinjen.

För det andra så behöver möjligheterna att rekrytera högkvalificerad personal förbättras. Forskning visar att tillgång till humankapital är av yttersta vikt för en god produktivitetsutveckling. I Sverige har många företag länge haft svårt att hitta rätt kompetens. Högre utbildningar - såväl som yrkesutbildningar och matchningsåtgärder - behöver i högre grad utformas och dimensioneras efter näringslivets behov. Det behövs reformer för att öka arbetskraftsinvandringen av kvalificerad personal - en nationell strategi för att attrahera de bästa talangerna.

För det tredje så behöver vi reformer som ökar investeringstakten i svenskt näringsliv. Krångliga regelverk hämmar idag investeringar och entreprenörskap. Tillståndsprövningar behöver vara enkla, snabba och förutsägbara. De måste harmonisera med våra viktigaste konkurrentländer. Om tillstånd för nya investeringar tar mycket längre tid i Sverige så kommer de att ske på annat håll – med negativa effekter för vår tillväxt och därmed för vår framtida välfärd.

Det är aldrig, och kommer aldrig vara, politiken som driver samhällsutvecklingen framåt. Samhällsutvecklingen drivs av ny teknik, av nya idéer, av entreprenörskap. Tillväxtkraften finns hos företagen. Det politiken kan göra är att skapa förutsättningarna för att denna kraft ska realiseras och maximeras.

Genom att ge företagen de förutsättningar som de behöver så kan vi avsluta den här trista berättelsen om deppiga hushåll, höga elpriser och allt fler varsel. En reformagenda som stärker Sveriges långsiktiga tillväxtförmåga kan ge oss en solskenshistoria, som utspelar sig inte bara nästa år, eller kommande mandatperiod – utan under decennier framöver.