Kemikaliebrist hotar badsommaren

Brist på saltsyra på kontinenten har direkt samband med risk för bakterieutbrott vid badplatser i Sverige. Arkivbild. Bild: Jessica Gow/TT

Miljö (TT)

Sverige hotas för första gången av brist på kemikalier som renar utsläppen från avlopp.

Och det kan påverka vattnet vi badar i.

– Vi har inte varit i denna situation förut, säger Klara Westling, expert vid Svenskt Vatten.

En produktion på lågvarv och stängda fabriker i Europa till följd av konjunkturläge och höga energipriser kan nu få direkta konsekvenser för vattnet i Sverige. För att kunna rena vårt dricksvatten och avloppsvatten krävs nämligen saltsyra, en biprodukt som skapas vid tillverkning av exempelvis målarfärg, plast, lacker och gödsel.

Denna saltsyra importeras från Europa för att i sin tur kunna producera fällningskemikalier, som renar vattnet innan det blir dricksvatten eller släpps ut från reningsverk i sjöar och hav.

Sedan några veckor tillbaka står Sverige nu för första gången inför en brist på saltsyra.

– Vi vet att brist på reningskemikalier ger försämrad vattenrening, vilket i förlängningen kan göra vattnet otjänligt, säger Klara Westling, expert på avlopp och miljö vid branschorganisationen Svenskt Vatten.

Kan göra badvattnet otjänligt

För att säkra produktionen av dricksvatten har man tagit fram en vägledning som prioriterar dricksvattenrening framför avloppsrening. Något som enligt Klara Westling kan medföra att reningen i vissa avloppsverk nu äventyras.

Omkring hälften av landets reningsverk släpper ut sitt avloppsvatten i havet, som vid en kemikaliebrist bedöms som mer robust. Reningsverk som släpper ut i sjöar, vattendrag och ut mot råvattenuttag för dricksvattenproduktion hamnar däremot högre upp på listan över dem som leverantörerna ska prioritera om tillgången på kemikalier sinar.

Hittills har kemikalieleverantörerna lyckats säkra leveranser av saltsyra så att bristen inte nått smärtgränsen.

– Men framtiden är väldigt oviss. Bristen har än så länge bara pågått i några veckor och badsäsongen drar igång nu. Blir bristen på saltsyra större kan det absolut hända att kommunala badplatser måste stänga nu under sommaren, säger Klara Westling.

Särskilt ansträngt i Sverige

Bristen på saltsyra berör hela Europa. Nu i veckan har branschorganisationen motsvarande Svenskt Vatten i EU, Eureau, ett möte på tema kemikalietillgång för vattenrening. Kemikalieleverantörerna verkar dock på marknadsmässiga villkor och inget EU-land har ett särskilt stabilt läge när det gäller saltsyra.

– Just nu är situationen dock särskilt ansträngd i Sverige, säger Klara Westling.

I nuläget har vi en samhällskritisk infrastruktur, som vattenproduktion, som är helt beroende av annan produktion som inte är livsviktig, som exempelvis målarfärg, menar hon.

– Det blir väldigt sårbart när den drar ned sin produktion på grund av konjunkturläget, säger Klara Westling.

En viss inhemsk produktion av kemikalier finns redan. Ett företag inom kemibranschen, Piteå-bolaget Wibax, ska exempelvis bygga en ny anläggning för vattenreningskemikalier i Skellefteå, vilken planeras vara i drift om några år.

Ingen verksamhet har dock biprodukten saltsyra som sin huvudproduktion.

– Det är den råvara vi importerar för produktionen som det nu är brist på, konstaterar Klara Westling.

Ebba Blume/TT

Fakta

De flesta större vattenverk har sjöar som ytvattentäkt och kräver kemikalier för att kunna skapa tjänligt dricksvatten.

Idag produceras dricksvatten till runt 50 procent av landets befolkning – bland annat till alla storstadsregioner - med ytvatten som råvatten.

För att rena ytvattnet, som till skillnad från grundvattnet inte renas genom marken, måste man ta bort organiskt material och partiklar med fällningskemikalier.

Av de vattenrenings-kemikalier som importeras till Sverige går 10 procent till dricksvattenproduktion, 80 procent till avloppsrening och 10 procent går till övrig industri, exempelvis rening av skogsprodukter.

VA-organisationerna köper in sina kemikalier från privata företag som i sin tur har flera kunder, däribland skogsindustrin.

Det är reningsverken själva som mäter att vattnet uppfyller reningskraven. Länsstyrelser eller kommuner sköter tillsyn.

Reningsverk kan åtalas om de inte följer kraven. En prioriteringslista för hur leverantörerna ska fördela reningskemikalierna till dricksvattenverk, avloppsverk och industri, finns redan idag.

En pågående regeringsutredning kommer i slutet av augusti att föreslå att den prioriteringen ska lagstadgas.

Källa: Svenskt Vatten