DEBATTEN OM OFFENTLIGT SLÖSERI

Ny lista: Värsta kommunala slöseriet under pandemiåret

En halv miljon på en egen ljudidentitet, hus för möss eller nylagd asfalt som rivs upp efter en vecka. Trots pandemin visar en genomgång att det finns gott om märkliga prioriteringar i landets kommuner. ”Man vill framhäva sig själv som politiker och ledare. Det är ett allmänmänskligt fenomen som kan förklara många ekonomiskt tvivelaktiga beslut”, säger professorn Mats Alvesson.

Under året har flera ”märkliga” prioriteringar från Sveriges kommuner uppmärksammats. För att nämna några exempel la Lunds kommun ned 99 000 kronor på ett hus till möss. En skola i Åhus utsmyckades med en bänk för 290 000 kronor och i Gävle har det rapporterats om att ett kommunägt bolag river upp sin egen nylagda asfalt efter bara en vecka. Ett av de mest uppmärksammade exemplen är Malmö stad som i februari betalade 485 000 kronor för att skapa en egen ljudidentitet. SVT rapporterade i början av december att denna ljudidentitet ännu bara har använts en gång.

I Malmö har det gått så långt att en motion kommit in om att slösericertifiera kommunen genom Slöseriombudsmannen, ett förslag som senare avslogs.

– Malmö stad gör kommunikationen tydligare och mer effektiv genom medveten användning av ljud. Malmö stad ska ha en enhetlig och sammanhållen kommunikation genom att använda samma logotyp, typsnitt, färger och ljudspår. Med egna ljudspår kommer Malmö stad att på sikt minska kostnaderna för licenser till externa ljudbanker och musiklicenser och rättigheter. Samtidigt blir vår kommunikation tydligare och bättre, svarar presschefen Nicklas Sjöqvist i ett mejl.

På frågan om hur framtida slöseri ska undvikas ger han inget svar.

Man vill synas, bli omtalad och göra något storslaget. Det här kostar ganska mycket pengar.

Dessa prioriteringar sticker extra mycket i ögonen under en pandemi som slagit hårt mot de flesta kommuner i Sverige. Mats Alvesson är professor vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och har skrivit böckerna Dumhetsparadoxen där han analyserar varför så många personer och organisationer fattar tvivelaktiga beslut och Tomhetens triumf, där vår tids benägenhet till uppblåst tjusighet granskas.

– Ett av problemen är att många har en benägenhet till det jag kallar för grandiositet. Man vill synas, bli omtalad och göra något storslaget. Man odlar sin narcissism helt enkelt och lyssnar förmodligen för mycket på olika varumärkesstrateger. Det här kostar ganska mycket pengar.

Enligt Mats Alvesson handlar det om att personer som fattar besluten drivs av att de vill sätta sin kommun på kartan, men också sig själva.

– Man vill framhäva sig själv som politiker och ledare. Det är ett allmänmänskligt fenomen som kan förklara många ekonomiskt tvivelaktiga beslut.

Få lyckas sätta kommunen på kartan

Men det är få kommunpolitiker som faktiskt lyckas sätta varken sig själva eller kommunen på kartan.

– Det blir en hel del önsketänkande i det här, man funderar på hur man ska framstå i omvärldens ögon om man genomför det här stora projektet. Problemet är att alla tänker ungefär likadant, vilket gör det svårt att utmärka sig. Detta gör att många är fast i någon slags kapplöpning om tjusighet.

Mats Alvesson konstaterar att allt för många organisationer ägnar sig åt projekt som inte är lönsamma.

– Det finns en allmän benägenhet till att låta ekonomisk rationalitet stryka på foten till förmån för andra begär och önskemål. Organisationer får lätt ett överskott av policys och planer eftersom de har anställt personer från den bättre vetande klassen, de som håller på med verksamhetsutveckling och råd på olika sätt.

Coronakrisen har slagit hårt mot både företag och kommuner runt om i landet. Den här typen av kriser skulle enligt Mats Alvesson kunna få fler att tänka om och fokusera mer på huvuduppdraget.

– Nu är man väldigt upptagen med att hantera läget här och nu, det är svårt att veta exakt vad det kan komma att betyda, men det kan vara så att onödiga projekt inte startas eller underhålls just nu. En observation är att man nu på många ställen har dragit ned på mötesverksamheten som tidigare har gjort stora delar av arbetstiden mindre produktiv. Pandemin har kanske gjort så att fler funderar på vad de faktiskt håller på med.

10 exempel på slöserier – kan vara årets värsta

Josefin Utas, Slöseriombudsman hos Skattebetalarna, som nyligen har tagit fram 10 exempel på slöserier till tävlingen ”Årets värsta slöseri 2020” ser ännu inga tecken på eftertanke hos kommunerna.

Bland nomineringarna till ”Årets värsta slöseri 2020” nämns bland annat ett nytt centralbad som planeras i Gullbergsvass i Göteborg. På grund av svårigheter att bygga på lerig mark kan detta komma att kosta kommunen 2,7 miljarder kronor. Ett annat exempel är Sundsvall som spenderat 2,4 miljoner kronor på ett så kallat platsvarumärke. På listan nämns också den mängd poddar som produceras med offentliga medel. ”En majoritet av regionerna och en av fyra kommuner sänder podcaster. Göteborg stad är bland de flitigaste med över 20 podcaster, varav fyra inom näringslivsområdet. Hur många lyssnare man lyckats locka till sig varierar, men podcasten Business Göteborg har i alla fall kostat skattebetalarna i snitt 312 kronor per lyssning”, skriver Skattebetalarnas Förening i nomineringen.

– Jag tror att man fortsätter med ganska mycket av det man gjorde innan krisen. Det är svårt att jämföra 2020 med ett tidigare år då det finns restriktioner nu som gör att kommunerna har sparat in på inställda konferenser och event vilket kommuner annars lägger mycket pengar på. Men det man kan säga är att det går att hitta slöserier det här året också, slöseriet tar aldrig slut.

Josefin Utas anser att grunden till slöseri inom kommunerna är det faktum att de handskas med andra människors pengar.

– Det är någon annan som betalat, skattebetalarna står för pengarna, så är det oavsett om det råder en pandemi eller inte. Då tenderar man att inte tänka efter lika mycket. Konsekvenserna för att lägga pengar på fel saker hamnar inte på en själv.

Coronaläget är ett bra läge för att börja titta på hur det faktiskt ser ut i kommunen. De kan börja med att fundera på vad det allra viktigaste är

I den ansträngda situation som kommunerna nu befinner sig i så tycker Josefin Utas att de ska försöka titta på vad som är det allra viktigaste och prioritera det.

– I en så här ansträngd situation där det handlar om liv och hälsa så borde man känna ett stort ansvar för att prioritera skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Jag tror inte att kommunerna är så vana vid att tänka på det sättet, det ser man ju om man tittar på vad de brukar lägga pengar på i vanliga fall, det är inte bara det mest nödvändiga.

Men förhoppningen är att kommunerna tar till vara på tillfället nu och ser över utgifterna, och effektivisera.

– Coronaläget är ett bra läge för att börja titta på hur det faktiskt ser ut i kommunen. De kan börja med att fundera på vad det allra viktigaste är. Därefter ser man vilka extra pengar som finns. Inom politiken finns en tendens att ständigt addera extra utgifter. Men nu har man verkligen incitament till att ta tag i gamla surdegar och städa ut det onödiga, säger Josefin Utas.

– Jag tror att det finns en del slöseri som även politikerna tycker att man ska sluta lägga pengar på, men det är svårt att skära ned och ta bort saker, då blir det ramaskri. Det är svårt för politiker att skära ned, jag förstår varför man inte gör det. Men nu har man en chans att lägga allt på bordet och prioritera det viktigaste och ta bort delar som man kanske redan innan pandemin tyckte att man borde ta bort, fortsätter hon.

Sju exempel på kommunala slöserier