KRIGET I UKRAINA

”Sverige bör ta tillvara på tiden och rusta samhället på alla plan”

Nedskärningar behöver göras i olika områden för att få fram det som är centralt i verksamheter. Att rusta samhället på detta sätt kommer att kunna leda till en rad förbättringar – liksom inte minst höja försvarsviljan. Det menar Inger Enkvist som beskriver hur politiken nu stöps om.

Invasionen av Ukraina har snabbt lett till en rad insikter i västländer. En viktig fråga som många har ställt sig är: Skulle den svenska befolkningen och speciellt våra unga vara beredda att försvara Sverige? Kanske kan kriget i Ukraina men också befolkningens mod och energi få västländer att vakna. Vad kan vi göra och vad borde vi redan tidigare ha gjort? Förutom det militära försvaret kan vi se till att samhället är välorganiserat, att onödiga eller skadliga aktiviteter inte förekommer och att ungdomar använder skoltiden väl och bland annat lär känna sitt lands historia. Ett nytänkande behövs och en insikt om vad som gjorts fel.

Vi hade en utmärkt beredskap men slarvade bort den.

Det verkade vid den senaste svenska partiledardebatten i början av februari som om de flesta partier förstår att energipolitiken måste läggas om. Redan före kriget verkar vinterns skyhöga elpriser ha undanröjt tabut mot att diskutera kärnkraft. Det är oerhört sorgligt att Sverige av politiska skäl slarvade bort den goda position vi hade på det området.

Ukrainakrisen kommer att leda till höjd försvarsberedskap. Som så många gånger förut, kan demokratiska länder inte förmå sig att förbereda sig för krig, innan detta står för dörren. Vi hade en utmärkt beredskap men slarvade bort den.

I den nämnda partiledardebatten verkade det som om de flesta partiledare förstod att brottsbekämpning måste få prioritet. Förutom att stärka polisen behöver vi se över brottsbalken, domstolsväsendet och antalet fängelser. Sverige har i decennier hyllat idén att det är samhällets fel att någon begår brott. På det sättet slarvade vi bort en internationellt sett unik trygghet för medborgarna.

Vi slarvade också bort en offentlig sektor där tjänstemännen var välutbildade och hade integritet. Offentliga tjänstemän kunde avkrävas ett tjänstemannaansvar. Vi började i stället tillsätta tjänster efter partibok och senare också grupptillhörighet. Vi började också säga att chefer inte behöver ha fackkunskap på det området där de verkar.

Nu behöver vi en politik för omorientering och politiker som kan leda denna omorientering.

Vi slarvade dessutom bort den enastående position vi hade på utbildningsområdet. Svensk folkskola, realskola, gymnasium, yrkesskola och universitet hade god internationell standard tills vi började experimentera. Vi slutade kräva att eleverna skulle anstränga sig och ville i stället att fler skulle få slutbetyg. Vi övergav kvalitet för kvantitet.

Nu behöver vi en politik för omorientering och politiker som kan leda denna omorientering. Vi är lyckosamma i den bemärkelsen att vårt land inte är förstört av krig och att ekonomin just nu är bra. Vi bör lägga ner ett antal onödiga myndigheter. Vi bör rejält minska administrationen i statliga och kommunala sammanhang. Allt som är ideologiproduktion och kommunikation kan skäras bort. Nedskärningar medför att olika områden tvingas fråga sig vad som är centralt i deras verksamhet, vilket kommer att leda till förbättringar. De resurser som frigörs läggs på prioriterade områden.

När ett land fungerar väl är det mer troligt att medborgarna kommer att vilja försvara det.

Någon kanske invänder att det inte går att göra sådana förändringar på grund av gällande lagstiftning. Om det är så, måste lagstiftningen ändras. Det finns duktigt folk som skulle göra en god insats om deras energi användes till kärnverksamheten och de slapp förkvävande byråkrati. För att ta ett exempel från skolans värld måste man organisera inlärningen efter elevernas kunskapsnivå för att den ska bli effektiv. En erfaren grundskolerektor i bekantskapskretsen talar om behovsanpassning. För elever utan några specifika problem bör det organiseras en snabbare och en långsammare grupp. Dessutom behövs det en specialklass med högst tio elever för de elever som är extra beroende av ett lugnt klassrum. Det behövs också speciella och ännu mindre grupper för att ta hand om utåtagerande elever. För att utses till rektor för en högstadieskola bör den sökande ha en utbildning till högstadie- eller gymnasielärare.

All detta kan ses som försvarsåtgärder. När ett land fungerar väl är det mer troligt att medborgarna kommer att vilja försvara det.