DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

”Strutspolitik bakom slopandet av betyg F”

Med argument som att betyg F skapar rädsla och slår ut elever vill skolministern nu slopa betyget. Inger Enkvist menar att det är symptomatiskt för en utbildningspolitik som inte har fokus på kunskap.

Skolminister Lina Axelsson Kihlbom tar alla tillfällen att synas i pressen så här i valupptakten. Hon uttalade sig i DN den 18 juni om att betyget F, det vill säga underkänt, kanske ska tas bort. Det sägs att betyget ”skapar rädsla” och ”slår ut” elever som ”stressas” av alltför höga krav. Hela den svenska skolan sägs vara ”tävling, konkurrens, utslagning”. Det är främst betyget i årskurs 9 som står i centrum, det betyg som ger tillträde till nationella gymnasieprogram.

Inte ett ord sägs i intervjun om värdet av kunskaper och varför unga personer behöver kunskaper. Inte heller sägs något om att det finns elever som inte anstränger sig, som skolkar och som hindrar andra elever från att studera. Det nämns inte heller att elever placeras in i klasser efter ålder och inte kunskaper. De elever det är fråga om söker i första hand till yrkesutbildning, men inget bevis läggs fram i intervjun om att godkänt i kärnämnen skulle vara en orimligt hög nivå som bas för yrkesutbildning. Det är med andra ord riktigt att Sverige har ett problem, men är det rätt åtgärd att ta bort det betyg som konstaterar att vi har ett problem?

Inte ett ord sägs i intervjun om värdet av kunskaper och varför unga personer behöver kunskaper.

Skattebetalarna investerar runt 110 000 kronor per elev och år i grundskoleutbildning under numera 10 år, dvs. mer än en miljon kronor, och då måste de kunna ställa krav på att eleverna med föräldrarnas stöd använder pengarna väl. En hel del av de elever som inte får godkänt skulle sannolikt kunna ta sig samman, om samhället tydligt visade att inget annat än koncentration och ansträngning accepteras.

Finländarna har förstått det där med elevens personliga ansvar. I Finland gäller regeln att ingen under 25 år får arbetslöshetsunderstöd utan att först ha genomgått yrkesutbildning. Med andra ord måste den unga personen se till att bli behörig för yrkesutbildning. Denna bestämmelse torde bidra till att elever och föräldrar tar grundskolan på allvar. Regeln är bra för den unge, för föräldrarna, för arbetslivet och för samhället i sin helhet. Den bidrar till att den investering samhället redan gör används bättre.

Varför sker inte detta i Sverige? Man kan gissa att det har samband med politiska ideologier och med synen på människan och på kunskap. Sedan 1962 dominerar grundskoletanken att samma program ska gälla för alla elever upp till 16 års ålder. Denna idé kombineras med låga förväntningar på ansträngning och uppförande och med rätt till stöd. Resultatet är att man direkt sviker de elever som inte förstår sitt eget bästa och lär dem att se sig själva som offer i stället för att rycka upp sig, och allt detta till hög kostnad.

I Finland gäller regeln att ingen under 25 år får arbetslöshetsunderstöd utan att först ha genomgått yrkesutbildning.

Problemen med F-betygen är av två slag. Det stora problemet är att vi inte i grundskolan ser till att elever använder tiden väl, arbetar på lektionerna och läser läxor hemma. Detta kan åtgärdas genom att stärka skolans ordningsregler och auktoritet. Det finns också elever som gör sitt bästa men ändå har problem, och för dem borde vi ändra grundskolans konstruktion. Det borde finnas alternativ och fler sätt att avsluta sin skolplikt.

Ministerns utspel om att ta bort F-betyget speglar också en syn på kunskaper. Hennes uttalande kan tolkas som att yrkesutbildning inte skulle behöva de förkunskaper som den nu bygger på. Det som arbetsgivarna säger är något annat, nämligen att vi behöver fler yrkesutbildade. Såvitt veterligt menar ingen att rätt väg att få fler sökande är att sänka kvaliteten. Tendenserna i yrkeslivet går i rakt motsatt riktning. Det talas om att yrkesutbildning bör ”uppgraderas” och moderniseras. Den bör innehålla mer av högteknologiska hjälpmedel och på vissa program mer engelska, och vi bör rekrytera skickliga yrkeslärare med aktualiserade kunskaper. Också när det gäller yrkesutbildning bör vi se över möjligheten att införa alternativ snarare än att sänka kraven generellt.

Det finns nu en risk att press på lärare gör att elever får godkänt, fast de inte har kunskaperna och färdigheterna i fråga.

Regeringens förslag att ta bort F-betyget visar att den inte vill se vari problemet består, och detta anknyter till en annan debatt, nämligen den om objektiv betygssättning. Vi behöver en nationell examen efter årskurs 9, så att elever, föräldrar och lärare vet vad som förväntas av eleverna, eleverna får det betyg som motsvarar deras kunskaper, och betyg sätts på samma sätt i hela landet.

Det finns nu en risk att press på lärare gör att elever får godkänt, fast de inte har kunskaperna och färdigheterna i fråga. En examen kombinerad med ”finländska” bestämmelser om arbetslöshetsunderstöd skulle visa att samhället menar allvar med grundskolan. Finland utmärker sig i detta som i andra sammanhang genom att ha infört en praktisk och jordnära bestämmelse för att få medborgarna att ta sitt ansvar, i det här fallet ansvaret att försörja sig själv.