DEN SVENSKA ARBETSMARKNADEN

"Massansökningar kanske överraskar CSN men inte mig"

Att ta en paus från sin anställning för att lägga tid på kompetensutveckling är en win-win för alla. Charlotta Stern konstaterar att den nya LAS-överenskommelsen har överträffat sig själv åtminstone i första delen av leveransen.

Många högskolepoäng och dessutom i uppdrag att ta fram ny kunskap och att sprida befintlig kunskap till studenter och andra. Det är forskarens tillvaro. Det kan därför verka konstigt att som forskare uppleva kompetensbrist. Men jag har det.

Under hela min forskarbana har jag använt mig av statistikprogrammet Stata. Jag har tagit fram tabeller, figurer och avancerad statistik. Stata och jag har under årens lopp haft en mycket fruktbar relation. Jag har haft rätt eldiga dispyter med användare av SPSS, där jag hävdat Statas överlägsenhet.

”Jag tror att många känner igen sig i fenomenet: tänk om det fanns lite mer tid.”

Men så kom R. R är ett open-source-program: Gratis att använda och där användare utvecklar och delar programkod med varandra. Och eftersom gratis är ett svårslaget pris, har universitet alltmer gått över till att bedriva statistikundervisning med R. Konsekvensen är att jag får svårt att samarbeta med studenter kring statistik. Jag har naturligtvis i flera års tid haft en föresats att lära mig att programmera i R, men det har inte hunnits med.

Jag tror att många känner igen sig i fenomenet, om än från andra exempel: Tänk om det fanns lite mer tid.

Exemplet illustrerar varför den nya LAS-överenskommelsen är en god idé. Att kunna ta en paus från sin anställning för att komplettera sin kompetens utifrån egen-definierade behov av kompetensutveckling, samtidigt som arbetsgivare får en uppdaterad kompetensstock, är win-win. Jag blev därför inte lika förvånad som CSN över det stora antalet ansökningar. Redan den 4 oktober i år hade över 6 000 ansökningar inkommit till CSN. Elva dagar senare hade 15 000 ansökningar inkommit. Prognosen sa 5 300 sökande, och sprack därmed redan första veckan. Detta trots att bara åtta av tio svenskar kände till stödet, enligt Randstad.

Det är bra för Sverige att anställda är intresserade av kompetensutveckling och livslångt lärande. Att behovet verkar vara så stort säger kanske något om hur stelbent arbetsmarknaden är nu? Det är också intressant att få bekräftat hur dåliga vi är på att förutsäga hur folk beter sig. Jag vet inte hur prognosen togs fram, men jag är säker på att duktiga människor var involverade och gjorde sitt bästa.

Det har gått fort i genomförandefasen och barnsjukdomar är nog att vänta. Misslyckanden och skavanker i system är heller inte bara av ondo. De är värdefulla för kunskapsutveckling och lärande.

Bättre förståelse av varför saker går på tok, kräver dock att man har förberett för kunskapsinhämtning. Här har forskare metoder och sätt att tänka kring mätning och utvärdering som kan bidra till den långsiktiga framgången. För det finns flera intressanta forskningsfrågor kring omställningsstudiestöden som bara kan besvaras över tid: Vilka söker stöd och vad får det för konsekvenser – både för individen, för dennes nya och gamla organisation samt för kompetensbehovens utveckling på arbetsmarknaden.

Som forskare är jag också nyfiken på hur formuleringar som ”insatsen ska stärka individens ställning på arbetsmarknaden” kommer att tolkas och formuleras till praxis. Listan kan göras än längre.

”Misslyckanden och skavanker i system är heller inte bara av ondo. De är värdefulla för kunskapsutveckling och lärande.”

Jag hoppas därmed att regeringen (den nya eller gamla) har planerat att utvärdera reformen och att man redan innan implementeringen har satt ett antal indikatorer, vars uppfyllande betyder att reformen varit lyckosam.

Vad gäller min egen kompetensbrist kommer den antagligen fortsätta att vara en brist. Om inte nästa sommar blir ovanligt regnig och högen med ”att-göra” går upp i rök. Man lever på hoppet! För både omställningsreformen och statistikprogrammerings-kompetensens framgång.