CORONARESTRIKTIONERNA

”Låt folk äta och dansa efter pandemin”

Äntligen! Ett drygt år in i pandemin spirar vårtecknen på något slags frihetligt motstånd. Efter månader av obruten debatt om hårdare tag, hårdare kontroll – och hårdare nedstängning – börjar också en annan berättelse skönjas.

Föga förvånande höjs rösterna från de två grupper som tagit den största smällen av restriktionerna: unga, och företagare. Såväl LUF som MUF konstaterar att nytta och nöje förenas i kampen för restaurang- och upplevelseindustriernas fortsatta överlevnad. Och i krögarbranschen kokar nu en ilska mot regering och politik vars like jag faktiskt inte kan minnas mig ha sett förut.

Svårt att att skilja liv från livsverk

Läs bara kockarna Tareq Taylor och Niklas Ahlbloms svavelosande debattartiklar. Att svika utställda löften till branscher som försatts i ett skymningsland mellan öppet och stängt är inte bara en fråga om materiell försörjning. För tiotusentals entreprenörer är företaget bokstavligt talat det stoff drömmar är gjorda av.

Det går inte att skilja liv från livsverk, och uteblivet — men utlovat — stöd och obegripliga regeländringar uppfattas därmed mindre som en professionell motgång och mer som en personlig käftsmäll. Och de unga? För dem har pandemins tristess och isolering mest understrukit det man länge undrat: vad spelar myndighetsåldern för roll, om man ändå aldrig får bli behandlad som vuxen?

Jag kan redan höra invändningarna hagla: pandemin är en fråga för mänsklighetens välmåga, inte enskilda branschers. Och att som ungdomarna öppet längta efter fest och hångel, för att inte tala om rökning på uteserveringar, nu? När människor dör, och fogden står för dörren?

Då menar jag att ja, nu. Det är precis nu, när vaccinljuset i tunneln skönjs, som det är dags för näringslivet att övergå från att kräva hjälp för att övervintra till att kräva rätt att få blomstra.

Det är nu det absurda matkravet i alkohollagen borde tas bort. Nu, gårdsförsäljning bör tillåtas. Nu, kommunal byråkrati och tillståndskrångel med uteserveringar och öppettider långsiktigt måste motas.

Företag och unga kan göra gemensam sak

Så, kära företagare, vifta inte bort våra unga. Kroka arm, när impulsen efter mer frihet, livsutrymme och egenansvar kan mobiliseras för förändring. Begär att politikerna hedrar pandemibekämpningens storslagna, men långt ifrån alltid efterlevda, paroller om egenansvar framför detaljstyrning och vetenskaplighet framför vidskepelse.

Och börja då gärna med Systembolaget, vars skattefinansierade propagandakampanjer vid en närmare granskning visat sig tommare på akademisk hederlighet än ölhyllorna en normal valborgsmäss. I en ny rapport från Timbro kunde den tidigare ESO-utredaren David Sundén visa att om monopolet avreglerades helt, så skulle alkoholkonsumtionen – eventuellt – öka med en procent, eller en flaska vin per person och år. Vid ett licensieringsförfarande finns inget vetenskapligt stöd för en ökning överhuvudtaget. Det ska jämföras med Systembolagets påståenden om 23-30 procent – siffror som de inte ens är beredda att försvara i offentlig debatt när tillfälle gavs häromsistens på Svenska Dagbladets ledarsida.

Detta kan man tänka på nästa gång förslag om avregleringar avfärdas med att vi först måste ha återvänt till det ”normala” innan diskussionen ens kan lyftas. Det måste vi inte alls. Vår svenska regleringskultur, även före pandemin, kan beskrivas på många sätt. Normal, är inte ett av dem.

https://www.svd.se/var-ar-planen-for-att-oppna-samhallet

https://www.expressen.se/debatt/19-reformer-for-fest-utan--sossar-och-restriktioner/

https://www.expressen.se/debatt/stottar-c-och-l-foretagen-eller-finansministern/

https://timbro.se/allmant/med-monopolet-som-bestallare/

https://play.acast.com/s/ledarredaktionen/svd-268406467

Om krönikören

Karin Svanborg-Sjövall är författare, liberal krönikör (i bland annat Dagens Nyheter) och professionell moderator i egen konsultfirma.