DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

”Läsförmåga ett universalmedel Sverige måste vårda”

En stark läskultur är avgörande för ett samhälles framgångar. Det menar Inger Enkvist som ser hur sänkta krav och minskat fokus på läsning hotar att urholka förmågan som tidigare byggt Sverige starkt.

En svensk minister påstod för ett antal år sedan att det inte fanns någon specifik svensk kultur, men faktum är att just tidig läsförmåga i befolkningen är ett specifikt svenskt kulturellt drag. Jämfört med andra länder inte bara i Europa utan i världen kan Sverige visa upp en enastående tidig och utbredd läskunnighet. Tidig läskunnighet i befolkningen har haft stor betydelse för Sverige historiskt sett liksom en stor inverkan på hur dagens samhälle ser ut.

Med läsningen kom fördelen för samhället att alla kunde förstå meddelanden från myndigheterna.

Historiskt är tidig läsfärdighet förbundet med reformationen. Redan 1536 inrättade det protestantiska Genève en allmän, obligatorisk och gratis skola och samma sak skedde i Skottland och olika städer i Tyskland. I det övervägande katolska Frankrike kom läsfärdigheten däremot långsammare och var inte allmän förrän i slutet av 1800-talet. Det speciella med Sverige var att det huvudsakligen var hemmen som ansvarade för läsinlärningen. 1686 års kyrkolag lade ansvaret för att alla i hushållet kunde läsa på husfadern, men det var oftast hustrun som stod för undervisningen av barnen och av andra som bodde i hushållet. Läsfärdighet liksom kunskap om religionens grunder kontrollerades av församlingens präst vid årliga husförhör.

En tidigare forskare vid Umeå universitet, Egil Johansson, har publicerat studier av husförhörslängder och på så sätt gjort Sveriges tidiga läsinlärning till en jämförelsepunkt för andra länder. Med läsningen kom fördelen för samhället att alla kunde förstå meddelanden från myndigheterna.

Sverige som också på senare tid har legat högt i läsförståelse i internationella elevjämförelser visar nu en sakta sjunkande tendens. En förklaring är att Sverige också har en stark önskan att vara modernt och demokratiskt. Stegvisa förändringar har lett bort från den starka läskulturen. Skolan skulle vara ”inkluderande” och sänkte förväntningarna därför att ”alla ska med”. Till detta kom en generell dragning åt att föra in ljud och bild, det ”audiovisuella”, i skolan. När smartphones och i-pads slog igenom runt 2010-2011 och med dem sociala medier, hade skolan redan sänkt kraven på hur många och hur kvalificerade texter eleverna skulle läsa. Trenderna bort från läsning har dessutom förstärkts av viljan att inkludera nyanlända elever från kulturer som inte betonar läsning.

Det har uppkommit en egendomlig och komplex effekt: det har aldrig varit så lätt som idag att få tillgång till skriven kunskap, samhället erbjuder gratis utbildning och användning av bibliotek, men skolan tvekar att vidta åtgärder för att upprätthålla ordning i klassrummen och att kräva läxläsning. Politiker föredrar att tro att problemet löses med att kanalisera resurser till skolan och upprepar att skolan har en kompensatorisk uppgift.

Översikter som ”Vägen till arbete” (2017) och ”Utbildning och kunskaper i svenska” (2006) påpekar emellertid hur viktig språkförståelse och inte minst läsförståelse är i näringslivet både för utförandet av arbetsuppgifterna och för kommunikationen mellan medarbetarna och med kunderna.

Både infödda och invandrade har tendens att överskatta sin läsförståelse. För arbetsgivaren är ett gott skolbetyg samtidigt ett tecken på läsförståelse och på att personen tränat noggrannhet och lärt sig sätta upp mål och följa föreskrifter, något som James Heckman (2012) benämner ”mjuka” färdigheter.

Det har uppkommit en egendomlig och komplex effekt: det har aldrig varit så lätt som idag att få tillgång till skriven kunskap, men skolan tvekar att vidta åtgärder för att upprätthålla ordning i klassrummen och att kräva läxläsning.

På senare tid har det talats om att skolan skulle koncentrera sig på ”tjugoförsta seklets färdigheter” som kritiskt tänkande, kreativitet och kommunikation. De här förmågorna bygger emellertid också på ordförråd och områdeskunskap. Det är helt omöjligt att tänka kritiskt på ett område som man inte känner till, eftersom det behövs fackkunskap för att förstå. Det är likaså omöjligt att vara kreativ på inom ett område där man inte vet vilka problem som behöver lösas. Det behövs med andra ord samma kunskaper som förut men i ännu högre doser och helst kombinerade med intelligens, flexibilitet, koncentration på uppgiften och välutvecklade sociala färdigheter.

Ett gott ordförråd och stor läsvana är det närmaste man kan komma ett intellektuellt universalmedel.

Allmän läsförståelse är viktig också för STEM-ämnen (Science, Technology, Engineering and Mathematics), och det finns inga genvägar fast man har försökt hitta sådana genom att arbeta med ”genrepedagogik” för elever med migrationsbakgrund. Metoden innebär att man lär ut fackterminologi och frekventa ord till eleverna så att de ska kunna få betyg i olika ämnen, även om de allmänt sett har svaga kunskaper i det nya språket. Det har dock många gånger visat sig att elever inte bara behöver fackkunskaper utan också breda allmänna kunskaper och inte minst ett brett ordförråd. När eleverna inte läser regelbundet utanför skolan, uppstår problem med småord som ”knappt”, ”halv” och ”däremot”. I en matematikuppgift skulle eleven räkna ut diametern på ett hårstrå. Några visste vad en diameter var men inte ett hårstrå och hade svårt att bedöma rimligheten i sitt eget svar.

I en kommande nödvändig översyn av grund- och gymnasieskolan bör det därför läggas större vikt vid elevernas läsning. Detta är väsentligt såväl för deras personliga och intellektuella utveckling som för en framtida anställningsbarhet. Ett gott ordförråd och stor läsvana är det närmaste man kan komma ett intellektuellt universalmedel. Det är bra för allt!

Om krönikören

Inger Enkvist är professor emerita i spanska vid Lunds universitet och en aktiv röst i skoldebatten, ofta med fokus på forskning och den svenska utbildningspolitiken.