DEN SVENSKA ARBETSMARKNADEN

Fotograf: Labe Allwin

Grön gigekonomi kräver flexibel arbetskraft

Det behöver inte finnas någon motsättning mellan vinstmaximering och en effektiv resursanvändning. Däremot är den flexibla arbetskraftens roll central för att få den cirkulära ekonomin att fungera. Det skriver Andreas Bergh.

Kretsloppssamhälle, resurshushållning, återvinning – ambitionen att hushålla med jordens resurser har haft många namn genom tiderna. Cirkulär ekonomi är det senaste modeordet. Man kan ironisera över hur modebegreppen ersätter varandra, men i grunden är det naturligtvis en bra idé att undvika slöseri, som när fullt användbara produkter, material eller råvaror betraktas som oanvändbart avfall. Ändå händer detta till synes ganska ofta. Varför blir det så?

Till att börja med kan man konstatera att det inte finns någon motsättning mellan å ena sidan vinstmaximering enligt vanliga marknadsekonomiska principer och å andra sidan en cirkulär ekonomi och effektiv resursanvändning.

Gigekonomin bidrar till problemets lösning genom att kombinera ny teknik för matchning av utbud och efterfrågan.

Företag som vill tjäna pengar har drivkrafter att innovera för att göra sopor till något värdefullt. Ett av mina favoritexempel är när Herbert Felix på 1940-talet insåg att hans fabrik för ättiksgurka kasserade små gurkändar för att de inte såg snygga ut i glasburkarna. Efter att de finhackats kunde de istället säljas som en helt ny produkt och Bostongurkan var född!

Exemplet väcker emellertid en fråga: Varför inträffar inte något liknande oftare när användbara resurser kastas eller ligger oanvända? Svaret är att de kostnader som det skulle medföra att ta tillvara resurserna överstiger de intäkter som de skulle kunna generera. Här erbjuder emellertid gigekonomin en tänkbar lösning då det ofta handlar om att arbetskraftskostnader och kostnader för att matcha utbud och efterfrågan blir så höga att det inte lönar sig att tillvarata de resurser som finns.

Du som läser detta kanske någon gång haft en möbel på vinden eller ett klädesplagg i garderoben som skulle göra stor nytta hos en ny ägare – men att hitta den nya ägaren är så omständligt att det inte blir av. Gigekonomin bidrar till problemets lösning genom att kombinera ny teknik för matchning av utbud och efterfrågan med flexibel arbetskraft till marknadsmässig ersättning. Redan idag har Sverige flera tjänster för att minska mängden matsvinn i butiker och restauranger, och det finns tjänster som underlättar när bråte på vinden ska hitta nya ägare snarare än att baxas till soptippen.

Billig och flexibel arbetskraft är inte den svenska modellens styrka.

Den kreative kan säkert tänka ut fler idéer, och även om dessa till stor del kommer att dra nytta av maskiner, mobiltelefoner och smarta algoritmer kommer vi inte undan behovet av flexibel och billig arbetskraft. Människor är bra på att sortera begagnade kläder, plocka ut bananer som inte lär bli sålda men som fortfarande duger till milkshake, kolla om batterier i kasserade mobiltelefoner duger att göra batteribanker av och så vidare.

För att minska resursslöseriet måste arbetskraften få lov att vara både billig och flexibel, så att resurserna kan tillvaratas när de finns tillgängliga.

Därmed är vi framme vid det lilla kruxet. Billig och flexibel arbetskraft är nämligen inte den svenska modellens styrka. Det gäller oavsett om begreppet den svenska modellen avser skatterna, välfärdsstatens konstruktion eller regelverket på arbetsmarknaden. Just nu kritiseras gigekonomin för att den inte ger fasta och förutsägbara inkomster, för att ersättningen är för låg och för att gigarbetarna ofta förutsätts använda egna kläder och egen utrustning. Samtliga krav kan motiveras av omsorg om gigarbetarnas välfärd, men de gör det också svårare för gigekonomin att bidra till minskat resursslöseri. Om gigföretagen ska stå för arbetskläder och utrustning åt gigarbetarna kommer den oanvända kapaciteten i ekonomin att öka istället för att existerande resurser används effektivare.

Cirkulär ekonomi eller kretsloppssamhälle? Oavsett vad vi kallar det så kommer tillgången på arbetskraft att vara avgörande. Med rätt förutsättningar kan vi få en grön gigekonomi som minskar resursslöseriet!

Andreas Bergh är välfärdsforskare vid Ekonomihögskolan i Lund och Institutet för Näringslivsforskning (IFN) i Stockholm.