DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

”Det finns en baktanke med återförstatligande av skolan”

När skolan skulle kommunaliseras i början av 90-talet utbröt en lärarstrejk. Men Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tog inte hänsyn till vad lärarna, som visste bättre, varnade för. Det skriver Inger Enkvist.

När skolorna kommunaliserades 1989-1991 skedde detta med hårt motstånd från lärare i teoretiska ämnen på högstadiet och gymnasiet. Vi hade till och med en lärarstrejk. Kunskapsnivån hade då sjunkit under lång tid, högstadiet var ett problem, och duktiga studenter sökte sig i mindre utsträckning till lärarutbildning. Det hade behövts en grundskolereform, men i stället förbereddes en reform som förvärrade situationen. S och V valde att bortse från ämneslärarnas bestämda åsikt att kvaliteten riskerade att sjunka.

Det har varit svårt att belägga exakt varför Göran Persson ville kommunalisera skolan, men det verkar ha varit därför att han förutsåg nedskärningar och inte ville ha den debatten på nationellt plan. Det hänvisades aldrig till några bevis från andra länder att kunskapsnivån skulle förbättras vid decentralisering av den typ som genomfördes i Sverige.

Om man, åtminstone, samtidigt hade reformerat grundskolan och infört en regelrätt examen efter högstadiet och gymnasieskolan, skulle kommunaliseringen förmodligen ha slagit bättre ut. Då hade olika kommuner vetat exakt vad de skulle sträva efter, det hade varit lättare att skydda skolbudgeten från anspråk från andra kommunala utgiftsområden, och det skulle ha varit viktigare att anställa skickliga lärare och skolledare. Nu fick kommuner med helt olika förutsättningar ansvar över ett område där många inte hade tillräckliga kunskaper, inte ens för att utnämna de mest lämpliga kandidaterna till skolledartjänster.

Det har varit svårt att belägga exakt varför Göran Persson ville kommunalisera skolan.

Det finns en oklarhet i vad man menar när man idag talar om att återförstatliga skolan. En stor del av de utbildningsområden som vi har problem med är nämligen statliga: läroplanen, skollagen, lärarutbildningen, skolverket och skolinspektionen. Några exempel på vad som kan och bör förbättras genast:

Bland de uppgifter som ligger på kommunerna, kan vissa aspekter förbättras. Nu utser kommunerna rektorer och lärare. Här kan man tänka sig tydligare statliga riktlinjer för att minska det kommunala godtycket. Kraven för att rekryteras till grundskolerektor borde höjas, men också för lärartjänster borde kraven vara högre. På grund av lärarbristen är frågan idag i stället ofta att över huvud taget hitta någon. Det cirkulerar emellertid bland lärare historier om hur rektorer tar anställningsbeslut på mycket lösa grunder.

Lönerna är idag en förhandlingsfråga, vilket orsakar missnöje bland en del lärare. Det är ändå svårt att med dagens lärarbrist se hur man skulle kunna gå till en fastlagd gemensam löneplan.

Kraven för att rekryteras till grundskolerektor borde höjas, men också för lärartjänster borde kraven vara högre.

Redan före den officiella kommunaliseringen hade staten överlämnat delar av budgetansvaret till kommunerna. Även om man talar om förstatligande, skulle en hel beslut om fördelning av resurserna fortfarande ligga på kommunerna.

Gissningsvis har en del av de personer som talar om återförstatligande egentligen syftet att få bort skolval och friskolor.

Det vore ändå bra om staten bestämde eller förtydligade timplanen för olika ämnen och årskurser, det vill säga det antal lektioner som inte får skäras bort. Ämnen som moderna språk är tillvalskurser och mycket känsliga för bestämmelser om när en kurs ska ges och med hur många lektioner.

Gissningsvis har en del av de personer som talar om återförstatligande egentligen syftet att få bort skolval och friskolor. De två företeelserna har emellertid inte i och för sig med återtagandet av kommunaliseringsreformen att göra. Friskolor skulle med största sannolikhet varmt välkomna att staten reformerade de punkter som räknats upp ovan.

Det behövs en uppryckning av utbildningssystemet och ett återförstatligande av vissa funktioner, men det första steget är att få staten att ta det ansvar för skolans kvalitet som redan ligger på staten. Vi behöver börja med att ”återförstatliga” staten.