BRISTERNA I INFRASTRUKTUREN

Vattenavgiften ökade 700 procent – trots samma förbrukning

Theresia Wallden driver tillsammans med sin man Pontus en lagerlokal i Hallaryd, en småort i Älmhults kommun. Bild: Håkon Mosvold Larsen / Scanpix, Fredrik Sandberg/TT, Privat

När Älmhults kommun ändrade beräkningsmodell för vattenavgifter jämfördes företagarnas lagerlokal med 131 bostadsenheter. ”För oss har det inneburit en ökad kostnad på över 700 procent – trots att vi inte förbrukat mer vatten”, säger företagaren Theresia Wallden till TN.

– Vi är inte det största företaget i Älmhults kommun. Men det kanske är just de små som detta slår hårdast mot. För oss har det varit en dramatisk ökning, säger Theresia Wallden som tillsammans med sin man Pontus driver en lagerlokal i Hallaryd, en småort i Älmhults kommun.

Hon berättar att de köpte lagerlokalen för drygt två år sedan.

– Där finns 5 000 kvadratmeter under tak och vi insåg att vi kan nyttja lokalerna i bästa möjliga mån genom att hyra ut utrymme till bland annat företag som vill ha sina maskiner inomhus över vintern.

Tidigare år har paret betalat runt 4 000 kronor i fast avgift för vatten.

– Innan årsskiftet skickades det ut information till oss om att det skulle höjas. Och vi fick svara på ett frågeformulär om hur många bostadsenheter vi har – men vi försökte svara att vi inte har någon bostadsenhet utan driver en fabriksbyggnad med lagerverksamhet.

”För oss har det inneburit en ökad kostnad på över 700 procent”

Men så damp den första fakturan för året ned i april. Enligt den skulle paret betala 12 000 kronor – för det första kvartalet 2022.

– För oss har det inneburit en ökad kostnad på över 700 procent – trots att vi inte förbrukat mer vatten. Vi ska alltså betala över 40 000 kronor om året.

Enligt Theresia Wallden har kommunen räknat ut att lagerlokalen går att jämställa med 131 bostadsenheter, där varje bostadsenhet efter årsskiftet har en fast avgift på 1 120 kronor per 150 kvadratmeter.

– Det slår ju jättesnett framför allt när det gäller vår verksamhet. Min man kanske är där tre gånger i veckan och då ibland går på toa. I övrigt använder vi inget vatten.

– Min man räknade faktiskt ut att varje toalettbesök kostar drygt 50 kronor i och med den nya avgiftshöjningen. Det är faktiskt rätt komiskt.

Hon menar att verksamheten förbrukar cirka 11 kubikmeter vatten per kvartal.

– Jag skulle inte ha något emot att man höjde priserna för det vatten man konsumerar. Men när våra vattenkostnader ökar med 700 procent trots att vi inte förbrukar mer vatten än tidigare år så är det något som inte är rätt.

Stora investeringsskulder hos kommunerna

I Sverige är det kommunerna som har en lagstadgad skyldighet att leverera dricksvatten och att rena avloppsvatten. Men till skillnad från mycket annat betalas det via så kallade taxor till självkostnadspris, alltså inte via kommunalskatten. Det är kommunerna som bestämmer om de vill höja eller sänka taxorna samt avgöra vilken typ av avgiftsmodell de vill ha.

– Merparten av kostnaden för att leverera dricksvatten utgörs av att upprätta och underhålla infrastrukturen. När väl infrastrukturen finns så är merkostnaden för ytterligare en liter vatten relativt liten. VA-avgiften är därmed utformad på liknande sätt där den fasta kostnaden är större än den rörliga, säger Pär Dalhielm, vd för Svenskt Vatten, en branschorganisation för de kommunala VA-organisationerna.

De svenska ledningsnäten, vattenverken och avloppsreningsverken byggdes ut med statliga bidrag under 50-, 60- och 70-talen. Enligt tidigare rapporter från Svenskt Vatten har landets kommuner under flera år skjutit investeringsskulder på miljardbelopp framför sig och deras slutsats är att taxorna i snitt behöver fördubblas i fasta priser de närmaste 20 åren för att möta det ökande investeringsbehovet.

– Den generella trenden som vi ser är att avgifterna kommer att öka för att möta det ökande investeringsbehovet. Dessutom har flera kommuner idag till exempel anslutningsavgifter som inte täcker kostnaderna för att dra fram ledningar och underhålla. De måste då sträva efter att nå en kostnadstäckning.

”Avgifterna kan skilja 500 procent mellan olika kommuner”

Enligt lag får VA-organisationerna inte gå med vinst eller förlust.

– Det är ett bekymmer att organisationerna inte får fondera pengar över tid. Det innebär att när man behöver göra investeringar så kan det innebära att det blir snabba ökningar i avgifterna.

– Därför är det också svårt för VA-organisationerna att ha en bra investeringsplan vilket bidrar till att det är svårt att skapa en god transparens mot hushåll och näringsidkare.

Pär Dalhielm menar att avgiftssystemet i grunden är bra men att problem nu börjar synas tydligt.

– Vi behöver hjälp av regering och riksdag för att justera avigheterna. VA-organisationerna måste kunna spara eget kapital för att kunna återinvestera i verksamheterna. Det vill säga fondera pengar för nödvändiga förbättringar och investeringar.

Dessutom bör regering och riksdag se över en fördelningsmodell, menar han.

– Idag kan avgifterna skilja 500 procent mellan olika kommuner, vilket är orimligt. Ofta har en glesbefolkad kommun med minskande befolkning helt andra förutsättningar än en tät och expansiv storstadskommun.

Även om vattnet är vårt mest kontrollerade livsmedel finns fortfarande utmaningar vad gäller säkerhetsaspekterna, menar han.

– Bland annat kan vi se att bara var fjärde kommun har en förankrad och beslutad nödvattenplan. Dessutom har vi sett att flera VA-verksamheter störs av ökande leveransförseningar och resursproblem för olika nödvändiga varor som till exempel kloridbaserade fällningskemikalier som används för dricksvattenproduktion, avloppsrening och i processer inom industrier.

Kommunen: Givetvis olyckligt

Kristin Täljsten, VA-chef på Älmhults kommun, skriver i ett mejl till TN att avgiften för kommunalt vatten och avlopp har varit oförändrad sedan 2015. Hon lyfter fram att den nya VA-taxan helt har bytt konstruktion och grundar sig numera på Svenskt vattens normalförslag P120 för hur en VA-taxa ska se ut.

”Det är inte möjligt att konstruera en rättssäker taxa som tar hänsyn till varje unikt förhållande”, skriver hon.

Svenskt Vattens förslag med avgift baserad på lokalyta har genom rättsfall och tolkningar bedömts ge en rättvis avgiftsfördelning, konstaterar hon.

”Det är givetvis olyckligt att vissa drabbas av en betydligt högre avgift med den nya taxan, men det tyder också på att avgiften varit oskäligt låg tidigare i förhållande till fastighetens nytta av att vara ansluten till kommunalt vatten och avlopp”, skriver hon.

Kristin Täljsten menar även att VA-taxan kommer behöva höjas ytterligare framöver.

”Eftersom de flesta kommuner står inför samma utmaningar med föråldrade VA-anläggningar, finns det skäl att tro att fler kommuner kommer att behöva höja sina avgifter till motsvarande nivå framöver”.

”Vi får se hur länge vi orkar hålla ut”

Theresia Wallden berättar att hon har förståelse för att vattenavgifterna legat i underkant under en längre tid.

– Älmhults kommun har växt väldigt mycket så jag förstår absolut att kommunen gör av med mer vatten. Men det jag inte förstår är varför vår lagerverksamhet ska få sådana höjda avgifter för vatten.

Under året har även elpriserna tickat upp i elområde 4, där Älmhults kommun ligger.

– Våra elkostnader har ökat från omkring 4 000 kronor i månaden förra hösten och nu landar de på 12 000 per månad.

– Det är klart att det känns tråkigt. De pengarna som vi nu måste lägga på de ökade kostnaderna för vatten och el hade vi tänkt satsa på fastigheten. Den är i stort behov av underhåll men som det ser ut nu så kommer vi inte kunna investera i den.

Hon berättar att kommunens bemötande inneburit att hon och hennes man tänker flytta från kommunen.

– Vi flyttar privat i första läget. Men vi får se hur länge vi orkar hålla ut när det gäller lagerlokalen, jag utesluter inte att vi kommer avyttra den framöver, säger hon.