DEN SVENSKA BESÖKSNÄRINGEN

De överlevde krisen – nu slår nya skattekrav mot företaget

Anna Runberg och Andreas Stenberg har drivit Bistro Gustavsberg sedan 1 januari 2018. Bild: Anders Wiklund/TT

Trots gråt, oro och förtvivlan kämpade krögarna Anna Runberg och Andreas Stenberg med sin restaurang tills restriktionerna släpptes. Allt skulle bli bra. Då kom nästa besked. ”Nu dras snaran åt”, säger hon till TN om Skatteverkets omfattande krav.

I början av 2020 börjar ett virus sprida sig över världen. Land efter land börjar stänga och i Sverige meddelar Folkhälsomyndigheten att de ser flera tecken på samhällsspridning av covid-19.

– Jag kommer så väl ihåg hur det kändes där i början av mars. Det fanns inte någon gäst, det var helt dött. Jag minns att jag i två dagar stod med gråten i halsen på restaurangen. Det gick inte att andas, säger krögaren Anna Runberg.

”Jag har aldrig varit med om något liknande”

Tillsammans med Andreas Stenberg har hon drivit Bistro Gustavsberg sedan 1 januari 2018. På sommarhalvåret har Bistro Gustavsberg 45 anställda, varav hälften även jobbar under vintern.

– Jag har aldrig varit med om något liknande. Efter de två dagarna satte jag och Andreas oss ned och sa; ’nu behöver vi tänka om helt om vi ska klara detta’.

Sagt och gjort. Bistro Gustavsberg löste snabbt take-away med hemkörning. Hemsidan byggdes om, flygblad trycktes och informationen lades ut på sociala medier för att informera kunderna om nya erbjudanden.

– Utmaningen som småföretagare är att alltid kunna se det som händer och agera samtidigt. Det behövs så otroligt snabba beslut. Marginalerna i restaurangbranschen är så ofantligt låga, säger hon.

”Det går inte att beskriva det konstanta grubbleriet och oron som gnager”, säger krögaren Anna Runberg. Bild: Anders Wiklund/TT

Efter en tuff vinter och vår kom till slut sommaren och uteserveringen kunde öppnas upp. Till skillnad från tidigare år så var det få utländska turister som besökte restaurangen, men många fler svenskar.

– Sommaren var fantastisk men vi hade hela tiden med oss att det bara skulle vara tillfälligt. Jag visste redan då att vi skulle få en riktigt kraftig käftsmäll till hösten.

– Momsen för sommarförsäljningen ska betalas till Skatteverket tre månader efter. Och det hade varit omöjligt att spara ihop det när vi blödde dagligen med negativt kassaflöde under krisens första vinter och vår.

Andra vågen

Efter sommaren blev läget mörkt igen. Anna Runberg berättar att gästerna återigen var rädda för att gå ut och äta på restaurang.

– Då kom den andra vågen och för oss blev det återigen tvärstopp. Vi insåg att varje presskonferens med Anders Tegnell skulle innebära dystra besked. Människor blev både ängsliga och lite stingsliga.

– Under vintern hade vi öppet för lunch varje dag och middagsservering onsdag till lördag. På kvällen tog vi fram menyer, dukade upp i matsalen och tände ljusen. Sen kom det kanske två gäster. Det är inte som en industri, vi vet ju aldrig hur många gäster som kommer på en kväll. Det var omöjligt att planera.

Hon menar att det är som en kraftig blödning som inte får något stopp.

– Det bara sipprar ut från företaget. Vi kan inte heller välja att stänga restaurangen. Alla fasta kostnader är befintliga. Fastighetsägaren gav oss inte någon hyresrabatt, vi skulle fortfarande betala in till våra leverantörer, försäkringar och andra löpande kostnader.

”Det enda vi såg som kunde hjälpa oss var att ansöka om skatteanstånd”

För att klara krisen och behålla de anställda har Bistro Gustavsberg bland annat ansökt om anstånd med skatteinbetalning.

– Vi har lånat på våra hem, vi har lånat privat av vänner och familj. Och när krisen slog till hade bolaget inte fått upp någon likviditet för att få ansöka om andra krisstöd. Leverantörerna blev lidande då vi fokuserade på att betala ut lönerna och hyra. Så det enda vi såg som kunde hjälpa oss då var att ansöka om skatteanstånd.

– Hade vi haft verksamheten i 20 år, hade vi säkert kunnat bygga upp likviditet och kapital. Men nu är det en helt annan sak. Att vi skulle vända oss till bankerna är ett skämt, de hjälper inte till alls.

”Att restriktionerna släpper betyder inte att allt är guld nu”

– Jag kan känna att bankerna upplevs generellt som väldigt stelbenta, gammalmodiga och inte alls samarbetsvilliga eller stöttande till småföretagare. De enda som har haft förståelse under krisen är leverantörerna som sitter i samma corona-båt. De har också förlorat kunder under krisen, men vi har tillsammans tagit fram avbetalningsplaner.

Efter att restriktionerna nu har släppt har gästerna till viss del återkommit.

– Verksamheten börjar sakta återhämta sig. Leverantörer och medarbetare hålls flytande. Men de gamla skatteanstånden ska fortfarande betalas in. Det är det som fortfarande gör ont. Att restriktionerna släpper betyder inte att allt är guld nu.

Hon menar att företagets ekonomi har skapat en oro.

– Det går inte att beskriva det konstanta grubbleriet och oron som gnager. Det är det sista du tänker på när du går och lägger dig när du är så trött att du nästan kräks. Och det första du tänker på när du går upp på morgonen.

Skatterna måste in

Nu i november ska den ordinarie skatten betalas in för juli, augusti och september vilket spär på oron.

– Varför kan man inte ge de utsatta restaurangerna ett andrum? Vi har inte kunnat stänga och har varit tvungna att ha personal på plats, oavsett hur mycket intäkter vi har kunnat få. Restaurangbranschen är ju mycket svår att sia om i förskott. Vill folk komma ut ikväll eller inte?

Under coronakrisen infördes tillfälliga anstånd med skatteinbetalningar. Det gäller skatter som skulle betalas in mellan den 1 januari 2020 till den sista januari 2021. Ett stort antal av de anstånden ska återbetalas under våren 2022, med början av månadsskiftet mars/april. Under hösten har finansdepartementet föreslagit en möjlighet att förlänga anståndstiden för tillfälliga anstånd med ytterligare som längst 15 månader, förutsatt att företagen upprättar en avbetalningsplan med Skatteverket.

– Vi skulle behöva 36 månader att betala tillbaka. Det tar så lång tid att få ihop det kapital som försvunnit, då 50 procent av varje såld tallrik är personalkostnader i denna bransch. Det är inte det att vi får bidrag utan vi betalar ju tillbaka 100 procent av skatten, med ränta.

Bra, men inte tillräckligt

En förlängning av de tillfälliga anstånden är positiv menar Katarina Bartels, skattejurist hos Svenskt Näringsliv.

– Men jag håller med om att den förslagna tiden om 15 månader är för kort. För att i grunden sunda och livskraftiga företag ska få en möjlighet att återgå till en normal verksamhet bör tidshorisonten på avbetalningen åtminstone uppgå till 3 år.

Anna Runberg menar att regelverket varit komplicerat och att det varit svårt att hitta tid att sätta sig in i det.

– Man sitter i så långa telefonköer till Skatteverket att det är helt galet. Och då är man så himla stressad, för man jobbar ju själv samtidigt i verksamheten.

”Vi har kämpat och nästan inte orkat mer, och nu kommer snaran som dras åt”

Trots att företaget överlevt krisen, så är det en lång väg kvar, konstaterar hon.

– Vi har gått på knäna i ett och ett halvt år. Vi har kämpat och nästan inte orkat mer, och nu kommer snaran som dras åt. Nu tror alla att det är lugnt, men det finns fortfarande högar med skulder som ska betas av.

Hon berättar att de just nu vill få arbetsro.

– Jag vill inte att någon ska tycka synd om oss. Vi älskar att driva restaurang och vi har valt det här livet. Men vi har inte valt coronakrisen och att människor skulle bli tvungna att stanna hemma för att minska smittspridning. Vi kämpar för att skapa arbetstillfällen och för att få ett företag att leva.