KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Vågor på havet slungar tillbaka miljögifter

Vågor som bryts på havsytan bidrar till att giftiga PFAS-ämnen återvänder från havet till land, visar en svensk studie. Arkivbild. Bild: Adam Ihse/TT

Vetenskap (TT)

Miljögifter som samlats i havet återvänder till land när vågor bryts på havsytan, visar en svensk studie.

Slutsatsen innebär att gifterna är svårare att bli av med än vad som tidigare varit känt.

Högfluorerande PFAS-ämnen, det vill säga kemikalier som framställs för att exempelvis stöta bort fett och vatten, samlas i vattendrag och rinner så småningom ut i havet. Forskarna har tidigare utgått från att de giftiga ämnena successivt späds ut och hamnar i djuphaven, men en studie från Stockholms universitet omkullkastar den tidigare teorin genom att visa att vågor på havsytan kastar ämnena tillbaka till land.

– Vi har upptäckt att de kan förflyttas från hav till atmosfär med hjälp av havsvattenpartiklar. På så vis kan de cirkulera mellan hav och luft, färdas hundratals kilometer och befinna sig i atmosfären i flera veckor, säger Jana Johansson, medförfattare till studien och forskare vid institutionen för miljövetenskap vid Stockholms universitet.

Sprickande bubblor

PFAS-ämnen lägger sig som en koncentrerad hinna på havsytan och tar sig upp i atmosfären med hjälp av så kallat havssprej som skapas av sprickande luftbubblor när vågorna bryts.

Upptäckten innebär att PFAS-ämnen kan utgöra ett större miljöproblem än vad som tidigare varit känt. Det är fortfarande oklart om PFAS-ämnen som återvänder från havet hamnar i livsmedel på land.

Fortsätta snurra omkring

– För oss som lever på land är konsekvenserna att det här är ett miljöproblem som vi kommer att få leva med under väldigt lång tid. Även om vi sätter in åtgärder för att minska utsläppen, så kommer det fortsätta snurra omkring och hamna i våra ekosystem, säger Johansson och fortsätter.

– Det är svårt att göra någonting åt utsläpp som har skett för 50 år sedan, men vi kan lära oss av det och inte släppa ut ämnen som är svårnedbrytbara i naturen, vattenlösliga och ytaktiva.

Studien har publicerats i den vetenskapliga tidsskriften Environmental Science & Technology.

Erik Paulsson Rönnbäck/TT

Fakta

PFAS (poly- och perfluorerade alkylsubstanser) förekommer inte naturligt, utan började framställas i större skala på 1950-talet.

PFAS är samlingsnamn för ungefär 4 700 olika industriframställda ämnen med liknande struktur och delvis gemensamma egenskaper.

PFAS innehåller fluoratomer på särskilda platser och molekylerna kännetecknas av att de har en vattenlöslig och en fettlöslig sida. Detta ger dem särskilda ytegenskaper, vilket exempelvis utnyttjas för att göra hållbara bubblor i brandskum, bra glid i skidvalla och vattenavstötande impregnering för textilier och golv.

Andra användningsområden är beläggning i stekpannor och i vissa typer av matförpackningar, till exempel till hamburgare, popcorn och på smörgåspapper.

PFAS är mycket långlivade föreningar, som bryts ned synnerligen långsamt. När de väl hamnat i naturen blir de kvar. Därför är de ett svårt problem i exempelvis vattentäkter.

Inom EU är det sedan 2008 förbjudet att använda PFOS och sedan 2020 är det förbjudet att använda PFOA (PFOS och PFOA är "långkedjiga" former av PFAS som anses som mer problematiska).

Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) tog i september i fjol fram nya hälsobaserade gränsvärden för PFAS-familjen och de ska inom två år implementeras i Sverige.

Källor: Nationalencyklopedin och Livsmedelsverket