Experten: Det stora sanktionspaketet kan dröja
Ekonomi (TT)
Sanktioner har blivit en glödhet fråga efter Rysslands fortsatta aggression mot grannlandet Ukraina.
Men det krävs mer för att det stora och historiskt hårda sanktionspaketet mot Ryssland som USA, EU och Storbritannien har skissat på ska bli verklighet, enligt en sanktionsexpert.
Cyberattacker, Vladimir Putins erkännande av Luhansk och Donetsk som självständiga, eller ryska "fredsbevarande trupper" i utbrytarregionerna i östra Ukraina verkar inte räcka som skäl för EU att slå till med full kraft med sanktioner mot Ryssland.
– Problemet är att när man väl trycker på knappen och inför sanktioner – de mest kraftfulla – så har man tappat ett trumfkort, säger sanktionsexperten och advokaten Olof König.
Risken har ökat
Han är partner i den globala advokatbyrån Baker McKenzie som bedriver juridisk rådgivning i alla länder som är inblandade i den geopolitiska konflikten, även i Ukraina och Ryssland.
König räknar nu med att EU och Storbritannien följer USA:s exempel och till att börja med nöjer sig med att rikta sanktioner mot ledargestalter och företag i Donetsk och Luhansk.
Men risken för ett historiskt sanktionspaket från väst mot Ryssland har ökat under det senaste dygnets utveckling, enligt König.
– Absolut, säger han.
Varken det diplomatiska tålamodet eller det politiska kapitalet på hemmaplan i Västeuropa och USA tillåter särskilt mycket mer, resonerar han.
Samtidigt har president Vladimir Putins senaste framstötar ökat risken för att striderna mellan Ukraina och utbrytarregionerna blossar upp, nu med ryska fredsbevarande trupper på marken.
Det finns enligt König även en latent risk för att rysk trupp försöker skapa en landkorridor till den annekterade Krimhalvön från östra Ukraina.
Det stora sanktionspaketet mot Ryssland har förberetts en tid i Bryssel, London och Washington.
Stänga av ryska banker
Sanktioner riktade direkt mot oligarker och företag i kretsen kring president Vladimir Putin på den så kallade Kreml-listan ses som en naturlig grundplåt. Men det har också talats om stänga av ryska banker från det internationella betalningssystemet Swift samt förbud mot investeringar i ryska statspapper. Det kan till och med tänkas bli ett förbud mot användandet av västerländska valutor som dollar eller pund i transaktioner där ryska företag är inblandade.
– Det tror jag personligen inte är så sannolikt, säger Olof König.
– Det är svårt att förutse vad konsekvenserna kan bli om man begränsar Rysslands tillgång till Swiftsystemet eller om man begränsar färdigställandet av Nordstream 2, tillägger han.
Ett annat spår är att använda sig av Huawei-modellen, där man kraftigt begränsar försäljning av viktig teknik och komponenter till strategiskt utvalda ryska företag.
EU betalar ett betydligt högre pris för sanktionerna än Storbritannen och USA. En tredjedel av EU:s gasimport kommer från Ryssland – och denna gas är i sin tur avgörande för elförsörjningen av såväl hushåll som industri i stora delar av Östeuropa, men även i ekonomiska bjässar som Tyskland och Italien.
Ryssland vill ha investeringar
Enligt beräkningar från Europeiska centralbankens ekonomer kan en minskning av gasleveranserna till EU med 10 procent leda till olika typer av ransoneringsbeslut som sänker valutaområdets samlade BNP med 0,7 procent.
Ryssland kan enligt König tänkas svara med en så kallad blockeringslag, som gör det olagligt för företag med rysk verksamhet att följa sanktionerna. Ett förslag från 2018 finns redan framtaget, som tidigare har fastnat i den ryska duman.
Han ser även en möjlighet att Ryssland begränsar exporten av kritiska metaller till telekomindustrin i väst, vilket bland annat skulle kunna drabba amerikanska mobiltelefoniindustrin särskilt hårt.
– Men när jag pratar med mina ryska kollegor säger de att det är viktigt att komma ihåg att Ryssland vill ha utländska investeringar och handel, säger han.
Joakim Goksör/TT
Fakta
Enligt EU:s statistikbyrå uppgick EU:s import från Ryssland under perioden november 2020-november 2021 till 178 miljarder USA-dollar (nästan 1 700 miljarder kronor). Exporten landade på 104 miljarder.
Detta kan jämföras med USA: handel med Ryssland under samma period, med en export på 13 miljarder dollar och import på 29 miljarder.
Det ömsesidiga beroendet mellan Ryssland och EU blev tydligt när sanktioner infördes efter den ryska annekteringen av Krimhalvön 2014. Sanktionerna då slog ut 35 miljarder dollar av rysk export, enligt en rapport från Kiel Institute for the World Economy. Men det slog även hårt mot exempelvis Tyskland, som tappade export för över 20 miljarder, medan sanktionerna samtidigt beräknas ha gett ett visst lyft åt USA:s export.
Fakta
Advokatbyrån Baker McKenzie har presenterat en lista över råd till svenska företag med exponering mot Ryssland inför risken för nya västliga sanktioner:
– Svenska företag med exponering mot Ryssland bör utforska alternativ för inköp/försäljning. En rysk invasion av Ukraina kan också stoppa leveranser till och från Ukraina. Se över möjligheten att använda alternativ för inköp och försäljning av produkter.
– Företagen som riskerar att drabbas bör granska avtal med sina ryska motparter för att bedöma risker och ta fram strategier för att undvika tvister. Inkludera “trade compliance”-klausuler i nya avtal med ryska parter.
– Det är också viktigt att se över exportlicenser och dylikt, då det kan bli begränsningar av teknikexport till Ryssland till sektorer som olje-, gas-, telekom-, transport- och flygindustrin.
– Företag som är beroende av ryska leveranser bör stärka sin beredskap med extra lager av kritiska produkter, som hjälper vid kortsiktiga störningar av leveranskedjor.
– Ta fram en plan för att hantera en situation där en rysk så kallad blockeringslag förbjuder företag för att följa västerländska sanktioner.
– Utvärdera exponering mot amerikansk export- och sanktionslagstiftning. Det kan bli USA-förbud mot att involvera USA-medborgare, produkter, dollar som betalningsmedel i transaktioner med Ryssland.
Källa: Baker McKenzie
Fakta
*Vilka sanktioner tillämpar Sverige?
För tillfället finns ett 40-tal sanktionspaket – som av diplomater kallas sanktionsregimer – där Sverige deltar. Samtliga bygger på EU-beslut, som i vissa fall föregåtts av FN-beslut. Sverige inför inte egna sanktioner utan det ses som ett verktyg som kräver bred uppslutning inom EU. FN-sanktioner kräver att FN:s säkerhetsråd röstar för åtgärden. Där har exempelvis Kina och Ryssland vetorätt, vilket gör att det på senare år – när det geopolitiska klimatet i världspolitiken hårdnat – inte har blivit några nya sanktionsregimer på FN-nivå.
*Vilka berörs av sanktioner?
EU använder sig inte av så kallade sekundära eller extraterritoriella sanktioner, vilket USA har gjort mot exempelvis Iran. Förenklat innebär denna praxis – som är juridiskt omstridd – att USA:s sanktioner även riktas mot parter i tredje land (exempelvis Sverige) som gör affärer i strid mot USA-sanktionerna mot Iran. Svenska företag med exponering mot USA, exempelvis genom dotterbolag i USA, måste också följa amerikanska sanktionsregler för att inte bötfällas.
*Vem beslutar om sanktioner?
För att etablera ett helt nytt sanktionspaket krävs att alla EU-länders regeringar ställer sig bakom beslutet. Men när ett paket finns på plats kan tilläggsbeslut, till exempel om vilka företag och personer som omfattas, fattas med “kvalificerad majoritet” – där det krävs minst fyra rådsmedlemmar som företräder över 35 procent av EU:s befolkning för att stoppa ett beslut.
*Vilka omfattas av sanktioner?
Sanktioner kan riktas mot stater och samtliga medborgare och företag i staten. Men verktyget används numera i regel mot utpekade organisationer, företag och individer. Motiven för sanktioner varierar. Utöver den typ av geopolitiska sanktioner som nu är aktuella med anledning av Rysslands aggression mot Ukraina kan det handla om sanktioner med anledning av brott mot mänskliga rättigheter, cyberbrottslighet, kemisk krigföring eller terrorism.
*Hur fungerar sanktioner?
Sanktionspaket är normalt inte retroaktiva. De innehåller i stället i vissa fall undantagsklausuler som gör det möjligt för företag att uppfylla affärsavtal som ingåtts före det att sanktionerna infördes. EU-sanktioner träder i kraft först då de har publicerats i EU:s officiella tidning EUT. Effekterna av sanktioner eller hot om sanktioner är svåra att bedöma. Men sanktionsregler gäller normalt för ett år i taget och inför beslut om att förlänga eller avsluta regelverket görs en utvärdering av om det fortfarande är ett relevant verktyg att använda.