”Därför är det lättare för amerikaner att hitta nytt jobb”

Svenska politiker har att lära av hur den amerikanska arbetsmarknaden fungerar. Det menar Andreas Bergh, som ser hur det blivit allt enklare i USA att hitta ett nytt jobb medan detsamma inte gäller här.

I våras kom två intressanta nyheter från den amerikanska arbetsmarknaden. Dels rapporterades att amerikaner säger upp sig från sina jobb i högre utsträckning än någonsin sedan statistiken började föras för 20 år sedan. Dels rapporterades om prisökningar i snabbmatssektorn, bland annat på Burritos.

Nyheterna hänger ihop med varandra och med hur den amerikanska arbetsmarknaden fungerar. Framför allt finns det något att lära för svenska politiker. Vi tar det från början: Amerikaner säger upp sig för att det är ovanligt lätt att hitta ett nytt och bättre jobb just nu. Dessutom har USA:s stimulanser och stöd under pandemin har stärkt de anställdas ställning. En följd är att den amerikanska snabbmatsindustrin har behövt höja lönerna för att locka till sig tillräckligt med arbetskraft i takt med att effekterna av pandemin så sakteliga börjar klinga av. Dyrare arbetskraft betyder högre kostnader som i sin tur ger ökade priser.

Amerikaner säger upp sig för att det är ovanligt lätt att hitta ett nytt och bättre jobb just nu.

Men medan amerikanerna ojar sig över att burritos blivit fyra procent dyrare är det värt att fundera över den större bilden. Under hela efterkrigstiden har arbetsmarknaden i USA varit mer flexibel än de flesta europeiska länders och i synnerhet jämfört med den svenska. När kriser kommer brukar arbetslösheten stiga snabbare i USA, men under återhämtningar har den där också fallit tillbaka snabbare. Det viktigaste är dock följande: De sektorer och företag som minskar sin personal vid kriser är aldrig exakt samma sektorer och företag som anställer när krisen är över. Den flexibla arbetsmarknaden bidrar alltså till att USA:s ekonomi hela tiden anpassar sig till ändrade omständigheter.

I klartext betyder detta att fler människor gör rätt saker på rätt sätt. Det syns även i produktivitetsstatistiken där USA ligger långt över EU-länderna. Vad kan Sverige lära av detta? Sannolikt en hel del.

Från Oljeprischocken på 1970-talet till dagens viruspandemi har Sveriges politik till stor del gått ut på att ge pengar till drabbade företag i hopp om att normalläget snabbt ska återinfinna sig. Men normalläget för en fungerande marknadsekonomi är att ständigt vara i förändring. Politik som syftar till att bevara och motverka förändringar av ekonomin slår därför ofta väldigt fel.

Politiken kom alltså oavsiktligt och olyckligt att fördröja den nödvändiga omvandlingen av Sveriges ekonomi.

När den svenska varvsindustrin fick subventioner och sysselsättningsgaranti var det i förhoppning om att problemen bara var konjunkturella och att Sverige snart skulle vara en blomstrande industrination igen. I själva verket var 70-talet början på den svenska avindustrialiseringen. Nya jobb uppstod, men i andra delar av ekonomin. Politiken kom alltså oavsiktligt och olyckligt att fördröja den nödvändiga omvandlingen av Sveriges ekonomi.

Har vi lärt oss läxan? Jag är inte säker på detta. En hel del av de ekonomiska krisåtgärderna under pandemin har präglats av samma tänkande som 70-talets överbryggningspolitik. Arbetslösheten har motverkats genom korttidspermitteringar, så att anställda kan gå ner i arbetstid men vara kvar hos samma arbetsgivare. Det funkade såtillvida att arbetslösheten inte steg lika mycket här som i USA. Å andra sidan ligger den svenska arbetslösheten fortfarande kvar på en hög nivå, klart högre än både EU-genomsnittet och USA.

Visst kan det finnas trygghet i ett löfte om att när krisen är över har man kvar sitt jobb. Men ibland ställer politiken ut löften som är svåra att hålla. Kanske är det dags att börja forma politiken för en ny typ av trygghet: Vetskapen att om ett jobb skulle försvinna, är chanserna goda att snabbt hitta ett nytt.

Högre priser för att klara högre löner

Rekordmånga lediga jobb i USA

Om krönikören

Andreas Bergh är välfärdsforskare vid Ekonomihögskolan i Lund och Institutet för Näringslivsforskning (IFN) i Stockholm. Hans senaste bok är Hjälpas åt - Om marknader och människor (Timbro förlag).