FÖRETAGARHJÄLPEN TILL UKRAINA

Så hjälpte svenske vd:n medarbetarna att fly Ukraina

På gränsen tog en av vChains medarbetare bilden på kön in till Slovakien. I tio timmar stod de tre anställda och ett barn och väntade på att få komma in i EU. Carl-Henrik Lundh stod på andra sidan och kunde genom ett plexiglas se panikartade scener som utspelade sig. Bild: Privat

Logistikföretaget vChains vd Carl-Henrik Lundh har följt utvecklingen i Ukraina i många år. Och när det verkligen brände till åkte han själv ner för att ta med de ukrainska medarbetarna hem till Sverige. Men många är fortfarande kvar mitt i kriget och jobbar hemifrån. ”De springer upp och ner till sina källare eller skyddsrum när larmet ljuder”.

Redan någon vecka innan kriget bröt ut anade Carl-Henrik Lundh, som är vd vChain, oråd på riktigt. Han insåg att medarbetarna i Ukraina skulle kunna behöva satellittelefoner och lyckades skaffa två stycken. Dem, och en hög med kontanter i euro, flög han ner med några dagar innan Ryssland påbörjade sin invasion. På så sätt ville han försöka säkerställa att han och företaget skulle kunna fortsätta ha kontakt med medarbetarna som befann sig i Ukraina om ett krig skulle bryta ut – vilket det gjorde.

VChain utvecklar bland annat mjukvaror inom logistik och har också en kundtjänst för logistikkunder. Företaget har i huvudsak svenska kunder, men kundernas verksamhet finns i hela världen. Sedan ungefär fem år är vChain etablerat i Ukraina och runt 15 av företagets 35 medarbetare är ukrainare som jobbar i staden Zaporizjzjai i sydöstra Ukraina, där också Europas största kärnkraftverk ligger – det som ryssarna attackerade i slutet på förra veckan.

– Det är väldigt långt österut och nära där striderna pågår. Där som har varit som mest påtagliga, säger Carl-Henrik Lundh.

Han har varit i Ukraina många gånger sedan vChain etablerade sig där.

– Jag är mycket positiv till Ukraina som land. Människorna är väldigt stabila, uthålliga och arbetsamma. Jag aktar dem högt.

Viktigt att hjälpa

Genom åren har kollegorna i Ukraina blivit en viktig del av vChain. Inte bara för att de är duktiga kollegor utan för att de också är kära vänner. Och när det nu brann till var det viktigt att hjälpa både kollegorna och deras familjer.

Jag är mycket positiv till Ukraina som land. Människorna är väldigt stabila, uthålliga och arbetsamma. Jag aktar dem högt.

– Jag hade följt utvecklingen ett tag och redan någon vecka innan kriget bröt ut erbjöd vi våra kollegor och deras familjer att evakuera till Uzhhorod i västra Ukraina, på gränsen till Slovakien.

Tre medarbetare nappade på erbjudandet och flyttade.

– De tog tåget dit. Det tog två dygn.

Meningen var att fler skulle åka, men så blev det inte.

– Allt gick väldigt snabbt och då fanns det inte längre några möjligheter att förflytta sig, säger Carl-Henrik Lundh.

På fredagen, dagen efter invasionen påbörjades, reste Carl-Henrik Lundh och vChains hr-chef Jerry Lindholm till Slovakien och gränsen mot Ukraina. Då bestämdes att medarbetarna som var i Uzhhorod skulle försöka ta sig över gränsen.

– Vi var väldigt tidigt ute.

Panikartade scener

Han berättar att de kunde se in över gränsen genom ett plexiglas. På andra sidan var det panikartade scener som utspelade sig.

– Det tog tio timmar för dem att ta sig över gränsen och vi plockade upp dem där.

Hela sällskapet, det vill säga Carl-Henrik Lundh, Jerry Lindholm, de tre medarbetarna och ett barn till en av medarbetarna, reste till ett hotell en timme från gränsen. Där fick de fyra numera flyktingarna vila upp sig ett par dagar innan alla flög till Sverige och Malmö, där vChain har sitt huvudkontor.

Men dramat är så klart inte över. Alla som nu är i Sverige har så klart sina familjer kvar i Ukraina, de flesta i östra delen av landet. Och vChain har ju fortfarande medarbetare i området. En medarbetare med familj – två barn och föräldrar – befinner sig på resande fot i Ukraina. Tanken är att även den gruppen ska ta sig över gränsen, men det är än så länge för svårt och de vågar inte röra på sig. Men går det, så reser Carl-Henrik Lundh troligen ner igen för att hämta dem.

– Det är ju bara att göra, säger han.

Resten av vChains medarbetare i Ukraina har valt att antingen resa ut på landet, till sommarstugor och liknande, och arbeta därifrån, eller att vara kvar i Zaporizjzjai.

– De flesta jobbar hemifrån. De springer upp och ner till sina källare eller skyddsrum när larmet ljuder, säger Carl-Henrik Lundh.

– Jag har haft möte med dem idag.

Vill de inte fly?

– Männen kan ju inte fly, för de får ju inte det enligt de militärlagar som råder nu. Och några vill inte. De har ju sin familj där och är väldigt knutna dit.

En medarbetare var på resa i Dubai när konflikten bröt ut. Där blev hon fast ett tag, men kämpade för att ta sig tillbaka hem, inte minst för att hon hade barn kvar i Ukraina. Nu är hon hemma igen, återförenad med sin familj och planerar att resa till Sverige.

Vad säger de när du pratar med dem om situationen?

– De är så klart väldigt oroliga, men hanterar det väldigt bra. De är väldigt stabila människor. De flippar inte ur eller får panik. De är sakliga och rationella, trots det som händer.

De ska inte känna någon press att de måste komma hit. Det är ett helt fritt val. Men de ska känna att vi finns här.

– De inser att det är väldigt bra att behålla de rutiner de har och försöka jobba även om det bombas. Rutiner kan ibland vara livsavgörande.

Verksamheten fungerar

En diskussion som vChain har kontinuerligt med medarbetarna är vad som skulle hända om någon vill lämna jobbet för att strida, antingen frivilligt eller bli inkallad.

– Vi gör vad vi kan som medmänniskor för våra kollegor, men det finns ju också ett arbetsperspektiv i detta. Där stöder vi dem i det som de måste och behöver göra.

Verksamheten fungerar bra ändå, konstaterar Carl-Henrik Lundh. Eftersom Ukraina har varit i ett utsatt geopolitiskt läge länge har vChain, under alla år som företaget har funnits i landet, kalkylerat med att det finns risker.

– Vi har en bra plan för hur vi ska hantera det om vi blir några man kort.

Nu är medarbetarna och barnet som följde med till Sverige inkvarterade i ett hus som företaget har hyrt åt dem och där kan de stanna.

– Men mycket är så osäkert. Man får ta det vecka för vecka, månad för månad, säger Carl-Henrik Lundh.

Hur kommer det sig att du är så engagerad i det här?

– Jag har jobbat så nära dem i så många år. Vi är mer än kollegor och det var aldrig någon tvekan att hjälpa till med vad vi kunde. Det är som att göra det för sin bästa vän. Väldigt självklart, säger Carl-Henrik Lundh.

– De ska inte känna någon press att de måste komma hit. Det är ett helt fritt val. Men de ska känna att vi finns här.