DEBATTEN OM LAS

Nordmark om nya LAS: Många har varit arga på mig

Att arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) är väldigt nöjd med förslagen till förändring av arbetsrätten som hon presenterade nyligen är det ingen tvekan om. Men det har varit en resa – som har haft både toppar, dalar och ett par chocker. ”Vi har jobbat dygnet runt”, säger hon till Tidningen Näringslivet.

”Arbetsrätten är inte ett av Sveriges stora problem”. Det skrev Eva Nordmark när hon var ordförande i TCO. Då var hon också tydlig med att det är parterna, inte politikerna, som ska fixa arbetsrätten.

Som arbetsmarknadsminister har Eva Nordmark däremot valt att sätta sig i en roll där det har varit hennes uppgift att mer eller mindre tvinga parterna att komma överens, annars skulle lagstiftning hota – allt enligt överenskommelsen i Januariavtalet, ett avtal som kom till innan hon tillträdde.

– Jag gick in i detta med väldigt öppna ögon. Arbetsrätten och kollektivavtalen ska förändras när arbetsmarknaden förändras. Och framför allt partsmodellen är ju helt avgörande för Sverige, säger hon när Tidningen Näringslivet träffar henne på Arbetsmarknadsdepartementet.

Hur svårt har det varit?

– Jag var medveten om att det skulle bli en tuff uppgift. Antingen kommer vi att ha en partsöverenskommelse – och jag tror ju genuint på parterna – men jag visste också att om inte parterna levererar, så är det en produkt i form av en statlig utredning som ska levereras. Jag såg fram emot att få ta ansvar för frågan.

Hon menar att Sverige, genom de branschvisa kollektivavtalen, kan fortsätta vara konkurrenskraftigt och samtidigt ha bra villkor för löntagarna.

Utredning med ”slagsida”

För ungefär ett år sedan tog Eva Nordmark emot den så kallade LAS-utredningen, eller Toijer-utredningen, med förslag till förändringar kring arbetsrätten. Det var en utredning som hade tillsatts av regeringen – innan hon blev arbetsmarknadsminister – och där hon i sin nya roll var starkt kritisk till utredarens förslag.

– Den hade en väldig slagsida till arbetsgivarnas fördel på ett negativt sätt. Min uppfattning var att utredningen inte levde upp till kraven på balans, säger hon och understryker att ett förslag från parterna, till skillnad från den statliga utredningen, självklart levererar en balanserad produkt, för att det i förhandlingar handlar om att ge och ta.

Hon fortsätter:

– Det vi har nu är ett framförhandlat underlag som vi har tagit om hand politiskt. Det upprätthåller en balans som driver mot kollektivavtalstecknadet och det stimulerar kollektivavtal. Och jag tror ju genuint på den svenska modellen.

Hon säger att hon visste att det skulle vara en resa att hantera frågan, men en resa som hon kände lust och glädje inför. Men det har gått lite upp och ner.

– Några chocker också, säger Eva Nordmark.

Vad var värsta chocken, då?

– Det var att ta emot utredningen.

Det var många som var kritiska mot dig för att du var kritisk till den.

– Ja, det var det verkligen. Det var många som var arga på mig.

Oberoende experter menade att Toijer-utredningen följde direktiven till punkt och pricka. Av den anledningen var det många som uppfattade det som lite konstigt att du reagerade som du gjorde. Kan du förstå dem som var kritiska till dig?

– Ja, det kan jag väl till viss del. Man kan ju alltid diskutera vad som är en balanserad avvägning. Men för mig var det uppenbart att det här inte var ett väl avvägt balanserat förslag.

Där avslutar Eva Nordmark svaret och återgår till att svara på frågan om vad som var värsta chocken. För det fanns en chock till.

– Det var under hösten när LO sa nej. Då blev det ytterligare en sån där… ”Var är vi nu?” Så det har varit en resa, det ska jag inte sticka under stol med, säger hon.

Svarar mot behoven på svensk arbetsmarknad

Efter alla turer – med utredningen, strandade förhandlingar, återupptagna förhandlingar, LO som hoppade av, IF Metall och Kommunal som hoppade på – så presenterade regeringen och samarbetspartierna för en tid sedan ett förslag på förändring av arbetsrätten. Förslaget bygger på den överenskommelse som Svenskt Näringsliv, PTK, Kommunal och IF Metall gjorde i början av december.

Är det inte så att det här var nödvändiga förändringar som måste göras?

– De förändringar som vi nu går fram med svarar ju mot de behov som vi har på svensk arbetsmarknad.

Hade du fel när du, som TCO-ordförande, menade att arbetsrätten inte är Sveriges största problem?

– Nej, men jag hade ju också ett tydligt uppdrag som facklig ledare att hålla politiken bort från hur arbetsrätten ska förändras. Och det är ju just det som har hänt nu, nämligen att det är parterna som har satt ner foten. Jag känner att det här är en fantastisk framgång, säger Eva Nordmark och återkommer till hur starkt hon tror på partsmodellen.

Vad är du mest nöjd med i förslaget som ni presenterade nyligen?

– Att det tar ett helhetsgrepp över både det som rör anställningsskyddet och att vi nu får på plats ett system där människor får betydligt bättre möjligheter att utbilda sig genom ett helt yrkesliv. Det är det livslånga lärandet och kompetensförsörjningen, som är en viktig fråga för både arbetsgivarna och för löntagarna.

Hon konstaterar att svensk arbetsmarknad förändras väldigt snabbt. Jobb försvinner och jobb förändras, inte minst genom digitaliseringen. Dessutom tillkommer nya jobb.

– Ska vi då fylla de kompetensbehov som arbetsgivarna har och se till att människor kan jobba ett långt yrkesliv, då behövs det mycket större möjlighet att kunna ställa om och utbilda sig genom yrkeslivet.

Ni skulle ha presenterat förslagen i mitten av maj. Nu blev det en bit in i juni. Vad var det som gjorde att det dröjde?

– Att det är väldigt stora och komplexa frågor. Vi har jobbat dygnet runt med förordningstexter och en massa detaljer.

Inget gruff med LO?

– Nej, det har varit ett hårt arbete in i kaklet.

Hur svårt har det varit att LO inte har varit med?

– Jag hade helst sett att vi hade en bredare överenskommelse. Men vi har en bred överenskommelse.

– Det känns otroligt bra att ha fått det på plats.