FRAMTIDENS ARBETSMARKNAD

Forskare: Här är hoten mot den svenska modellen

Ratios vd Charlotta Stern är en av författarna till boken ”Den svenska modellens framtid”, som kommer ut den 25 november. Bild: Sören Andersson

Har den svenska modellen en framtid och hur ser den i så fall ut? Tre forskare från Ratio listar modellens akilleshälar i en ny bok. ”Facken har blivit så framgångsrika att de har gjort sig själva onödiga”, exemplifierar Ratios vd Charlotta Stern.

− Vi ville skriva om vad den här modellen ska klara av och hur det går för den, säger en av författarna, Ratios vd Charlotta Stern.

Forskarna har riktat in sig på fyra områden som de menar att den svenska modellen borde klara av: konkurrenskraft, utvecklingskraft, kompetensförsörjning och inkluderande samhälle. De har sedan jämfört Sverige med andra länder, tittat på redan gjord forskning och utifrån det försökt att ta reda på hur det faktiskt står till och hur det kan komma att bli.

Vad gäller konkurrenskraft är resultatet att det går relativt bra, eller kanske snarare helt okej, för den svenska modellen. Det bygger bland annat på att Sverige har relativt få arbetsmarknadskonflikter och att vi har löneökningar på en nivå som upprätthåller konkurrenskraft.

− Vi klarar oss rätt hyfsat, jämförelsevis, säger Charlotta Stern.

Inte minst från arbetsgivarhåll finns det ju många varningsflaggor kring proportionalitet i konfliktreglerna och att bara varsel kostar företagen mycket pengar, även om det inte bryter ut någon strejk. Vad säger ni om det?

− Jo, så är det och det har vi belyst i olika rapporter tidigare, men trots det ser vi att vi internationellt sett har få strejker i Sverige. Men vi kommer att fortsätta forska om konfliktreglerna även i framtiden. Det är en av de frågor där man behöver fundera kring om hållbarheten i längden.

Dålig produktivitetsutveckling

Men när det kommer till utvecklingskraften, som bland annat handlar om att det bildas nya företag och att företagen tar fram nya idéer, går det inte lika bra för Sverige.

− Vi ser att produktivitetsutvecklingen inte är särskilt imponerande jämfört med andra länder och att BNP-tillväxten inte heller imponerar. Utvecklingskraften handlar mycket om framtidens starka företag och vi tycker att det behövs ett omtag vad det gäller nyföretagande, säger Charlotta Stern.

Vad är det som gör att vi inte är bra?

− Vi har inte en tillräckligt dynamisk arbetsmarknad. Vi kommer att behöva kompetensförstärkning och kompetensutveckling och vi kommer att behöva företag som utvecklar produktiviteteten genom digitalisering och flexibilisering.

Hon menar att den nya LAS-överenskommelsen är ett viktigt steg, bland annat för att få människor att ställa om och på sätt kunna ta nya typer av jobb.

− Det är en bra reform som har potential att skapa den dynamik som behövs.

− Det strikta anställningsskydd som vi har i Sverige hindrar människor från att byta jobb eller att vilja starta företag och det hindrar företag från att vilja anställa. Över huvud taget så gör det att människor i alltför hög utsträckning undviker att ta risker.

Hur viktig är LAS-uppgörelsen och hur viktigt var det att LO till slut anslöt sig?

− Det är toppen att LO anslöt sig. Det är bra för att uppgörelsen ska få legitimitet och inte skapa en massa konflikter. Dessutom är det ju så att ju fler LO-förbund som går med, desto fler anställda omfattas av avtalets goda villkor. Min farhåga innan var att det skulle bli mycket stridigheter på svensk arbetsmarknad, men nu känns det som att det kommer att bli bra.

Vi har inte en tillräckligt dynamisk arbetsmarknad.

Den tredje punkten på forskarnas lista, kompetensförsörjning, handlar om hög sysselsättning, matchning, flexibilitet, ökade reallöner och god löneutveckling.

− Det handlar mycket om de anställda.

Sverige ligger bra till när det gäller hög sysselsättning, men det finns andra problem där inte den svenska modellen har kunnat leverera.

− Vi har en betydande kompetensbrist. Och det är ju inga nyheter, men det är en nyckelfråga för svensk konkurrenskraft och utvecklingskraft. Utan kompetens så har vi problem, konstaterar Charlotta Stern.

Inte en mirakellösning

Frågan om just kompetensförsörjning, eller det som många kallar kompetenskrisen, är het. Trots att Sverige just nu är på väg ut ur en annan kris, coronakrisen, där många människor förlorade sina jobb och många företag fick kämpa för sin överlevnad, så är redan behovet av ny kompetens skriande. Charlotta Stern menar att det inte finns en enda mirakellösning på hela problemet.

− Vi kommer att behöva ta tillvara digitalisering och teknikutveckling för att lösa kompetensförsörjningen. Men vi kommer också att behöva få äldre människor att stanna längre på arbetsmarknaden, öka arbetskraftsinvandringen och få in dem som idag inte kommer in på arbetsmarknaden. Förhoppningsvis kan alla de delarna göra att vi kommer en bit på vägen, säger hon.

Vad händer om vi inte löser kompetensproblemen?

− Då hindras svensk arbetsmarknad från att utvecklas. Näringslivet kommer inte att vara konkurrenskraftigt och det kommer att bli lockande att flytta verksamhet och expandera utomlands, säger Charlotta Stern.

− Naturligtvis är det så att ett samhälle som inte är konkurrenskraftigt och som inte blomstrar blir fattigare. Vi får mindre skatteintäkter och sämre anställningsvillkor.

Insider- och outsider-problematik

Forskarnas fjärde punkt handlar om ett inkluderande samhälle. Charlotta Stern poängterar hur den svenska modellen är bra på att bygga det hon menar är socialt kapital, som till exempel kommer av att genom modellen får fack och arbetsgivare en större förståelse för varandras olika infallsvinklar och förutsättningar. Dessutom, menar hon, att den svenska modellen levererar ”ypperligt väl” när det gäller social rörlighet, det vill säga att människor kan ta sig fram i samhället oavsett social bakgrund.

− Vi kan se i internationella jämförelser att det är så som det ser ut i Sverige. Det finns en hög grad av social rörlighet.

Att komma in på arbetsmarknaden är det absolut bästa sättet att komma in i ett samhälle.

Men det inkluderande samhället handlar också bland annat om att den svenska skolan fungerar och att de som kommer in i landet också kommer in i samhället.

− Vi har en tydlig så kallad insider- och outsider-problematik, som är ett långsiktigt hot. Att komma in på arbetsmarknaden är det absolut bästa sättet att komma in i ett samhälle, säger Charlotta Stern.

Hon poängterar att de som är så kallade outsiders, och som därför inte är med, inte heller har någon som slåss för dem, eftersom de inte är med i den svenska modellen.

− Det är en av modellens akilleshälar, säger hon.

Däremot menar forskarna att de omställningsorganisationer som Sverige har, det vill säga TRR och TSL, gör Sverige unikt internationellt sätt.

− De här omställningsorganisationer som de svenska parterna har skapat bidrar till att nedläggningar och omställningsprocesser inte blir så konfliktfyllda som de blir i många andra länder. Dessutom lägger sig den svenska staten inte i lika mycket som staten gör i andra länder.

− Omställningsorganisationerna har helt klart bidragit till att stärka partsmodellens leverans. De bidrar till att arbeta med nedläggningar på ett produktivt sätt, säger Charlotta Stern.

Skakigt LO hotar modellen

Men det finns hot mot den svenska modellen. Ett sånt är det faktum att LO är lite skakigt och att det finns LO-förbund som inte längre är lika positiva till systemet. Spekulationerna om att LO ska komma att delas upp är inte ovanliga.

− Förhandlingslösningar och perspektivtagande har varit det som har varit konstruktivt med den svenska modellen. Om det blir bara konflikt och det blir svårare att hitta förhandlingslösningar, så kommer det att bli jättestökigt. Det i sin tur hotar företagandet, utvecklingskraften och allt annat som är bra för Sverige, säger Charlotta Stern.

Ett annat dilemma är att den fackliga anslutningsgraden minskar. Den svenska modellen bygger på starka parter, det vill säga att såväl fack som arbetsgivare är starka och att det finns starka mandat bakom de uppgörelser som görs. Men på senare år har inte minst LO-förbunden tappat medlemmar.

− Det är en tydlig utmaning över tid. Legitimiteten i modellen bygger på att det finns två parter som är någorlunda jämbördiga.

I sin bok konstaterar forskarna inte bara att den fackliga anslutningsgraden minskar, utan också att den fackliga aktiviteten minskar. Det innebär till exempel att det blir färre lokala fackklubbar och att kontakter snarare upprätthålls på regional eller till och med central nivå, där kunskaperna om de lokala förutsättningarna är lägre.

Legitimiteten i modellen bygger på att det finns två parter som är någorlunda jämbördiga.

− Det blir problematiskt på många sätt. Till exempel blir värdet av kollektivavtalet lägre och det blir inte heller lika bra kvalitet när det kommer in förhandlare som inte känner till branschen eller de lokala förutsättningarna.

Hon menar att regionala företrädare inte värnar om företaget och de anställda på samma sätt som lokala företrädare gör och att det därför blir svårare att hitta lösningar som funkar för båda parter.

Men hur facken ska göra för att bli mer attraktiva har Charlotta Stern inga lösningar på. Hon konstaterar att den tid när människor gick på möten och kollektivt tog strid för saker på många sätt är förbi. Vi har det kanske på sätt och vis för bra.

− Folk är allmänt positivt inställda till facket och uppskattar försäkringar och annat. Men facket bidrar inte längre till att skapa sammanhållning på jobbet. Det fixar folk själva nuförtiden – med benäget bistånd från personalavdelningar och inkluderande chefer, säger hon.

− Facken har blivit så framgångsrika att de har gjort sig själva onödiga, på sätt och vis, säger hon.

Varnar för politisk inblandning

Ett annat hot mot modellen är den politiska inblandningen. Även om LAS-överenskommelsen är ett resultat av de förhandlingar som inleddes på initiativ av LO år 2017, så fick parterna kniven mot strupen i och med januariavtalet, något som såväl fack som arbetsgivare har varit kraftigt kritiska mot. Och inte nog med det: nu har även EU börjat fatta beslut som många menar kan rasera modellen, inte minst genom de minimilöner som är en del av de så kallade sociala pelaren. Och Charlotta Stern höjer att varningens finger för politisk inblandning.

− Alltfler av arbetsmarknadsfrågorna kommer upp på Brysselnivå. Många delar av den sociala pelaren är problematiska eftersom det finns en idé om att federationen ska ha regler som ska gälla lika för alla medlemsstater. Det är direkta ingrepp i de resurser och områden som de svenska parterna gemensamt har ansvaret för, så man tar ifrån parterna en del av deras egenmakt. Det är ju inte bra för vår arbetsmarknadsmodell, säger hon.

Att just facken är så kritiska till att politiken blandar sig i tror Charlotta Stern bland annat är en ny ödmjukhet inför att de lagstiftningar som kom till under 70-talet och stärkte fackens roll på sikt inte blev så bra, framförallt LAS.

− Det har skett en idéutveckling där facken – och kanske även svenska politiker – har insett att för att modellen ska klara sig på lång sikt, så måste den vara autonom, säger hon.

Måste bejaka utvecklingen

Gigekonomins framväxt fick en skjuts av coronakrisen, och den digitala utvecklingen snabbades på då alltfler tvingades att jobba mer digitalt. Och Charlotta Stern menar att den svenska modellen måste bejaka den utvecklingen, för att kunna vara relevant även i framtiden.

− Det är här produktiviteten kommer, det är här vi ser innovationskraft och det är här vi ser nya sätt att lösa problem på. Att ha idén om att man ska baxa in dem här i en befintlig modell utan att fundera på vad man förlorar på det, tror jag inte är att bejaka utvecklingskraft. Vi måste ha is i magen och tillåta att de här är lite ”mysko” och acceptera det. Annars förlorar vi den internationella konkurrenskraften, säger hon.

Är den svenska modellens framtid ljus eller mörk?

− De är lite dimmad, kanske. Och det beror på om vi pratar om tio år eller 50. På tio års sikt är den svenska modellens framtid ljus. Men på 50 års sikt är det lite oklart hur det kommer att utveckla sig med fackliga medlemstal och kollektivavtalens framtid, säger Charlotta Stern.

Boken ”Den svenska modellens framtid” är skriven av Charlotta Stern, Nils Karlson och Eva Uddén Sonnegård och kommer ut den 25 november på Dialogos förlag.